Veckans Krönika – Det här med kommandon

Veckans krönika via Morrr är nu ute, vilket ni hittar HÄR annars så tänkte jag vara lite snäll denna gång och har även kopierat in hela krönikan i detta inlägg. 🙂
DSC_3494

Skapar kommandon en sund relation?

Jag kämpar med en sak. Med något jag tidigt har lärt mig men som kanske är fel. Alla dessa kommandon som vi har på våra hundar. Vi lär dom detta från dag ett.

Det är; Sitt, ligg, rulla runt, vacker tass, sitt kanin, upp med händerna… Alla möjliga kommandon gärna sådär upp och ner, höger och vänster.

Behövs dom? Blir våra hundar verkligen mer följsamma av alla dessa tusen olika kommandon?
Om vi bortser från de hundar som faktiskt tävlas med, som används i tjänst och där vi har dessa krav på oss att hundarna faktiskt måste kunna en hel del kommandon. Om vi bortser från just dessa hundar och istället tänker på den vanliga familjehunden, den vanliga sällskapshunden. Behöver dom alla dessa kommandon? Ju mer jag vrider och vänder på denna fråga så inser jag att de faktiskt, kanske, inte behöver vara så.
Är en hund lydig för att den kan kommandon?
Är hunden olydig för att den inte kan vacker tass?
Är det en sämre hund för att den inte kan stå på två ben?
I grund och botten handlar det om att vi vill att våra hundar klarar av och trivs i den vardagen som just dennes ägare erbjuder. Att man tillsammans har roligt, litar på varann och att vi kan leda våra djur på ett säkert och tryggt sätt. Kommandon skapar inte denna relation eller tilltro. Det kan vara ett roligt och givande inslag i vardagen men det är inte
det som skapar grunden. Jag börjar inse att det kanske inte ens är något man bör fokusera på sin första tid med ens hund. Att det kanske inte ens är så viktigt.
Eller vad tycker ni? Är kommandon det som skapar en relation mellan hund och ägare?

En reaktion på ”Veckans Krönika – Det här med kommandon

  1. Jag tänker så här: det är skillnad på att lära hunden kommandon i lydnadssyfte och att träna in trix som en form av aktivering och för att ha kul ihop. Att träna tillsammans stärker ju samarbetet och relationen, förutsatt att det bygger på positiva metoder och att hunden uppskattar träningen. Men att lära in en massa kommandon som man använder i vardagen för att få en lydig hund tror jag till och med kan leda till en försämrad relation. Det blir tjatigt helt enkelt, och då är det bättre att satsa på relationen istället 🙂 Och en hund är ju inte ”lydig” bara för att den kan vacker tass, och den är inte ”olydig” för att den inte kan det. Allt handlar ju om vilken nivå på vardagslydnaden man vill ha. Själv vill jag ju inte ha en hund som inte gör någonting alls utan att få ett kommando…, jag vill ha en glad och initiativtagande individ som vill samarbeta med mig för att den tycker att det är himla roligt! Jag lägger mycket större vikt vid kontakt och följsamhet än vid specifika kommandon.

    Gilla

Lämna en kommentar