Veckans Krönika

Lördag idag och sjukstuga här hemma. I veckan var den lilla tvåbenta sjuk och igår kände jag mig lite sådär.. Halvrisig… Men jag var bjuden på ett jätte roligt personalevent med mina kollegor då vi tillsammans med årets kock fick laga vår egna fyra rätters middag inne i stan! Jag tänkte att det kan jag inte tacka nej till och slängde i mig en extra Alvedon innan jag åkte hemifrån! Mycket snack, skratt, (vin) och innan jag visste ordet av det låg jag hemma med feber och hade åkt på samma jäkla förkylning som resten av gänget här hemma.

Idag är det alltså soffläge delux. Sambon tar hand om hund och barn och innan jag trycker i mig fler alvedon och tar ännu en powernap så tänkte jag slänga upp veckans krönika!

Den hittar ni HÄR och ja.. fler som känner som jag, att vintern gärna får vara över nu? 😉

baggen

Parningarna är gjorda!

För ett halvår sedan bestämde vi oss för att utöka vår fyrbenta familj här hemma.
Både jag och Chribbe vill utöka dragträningen och (inte ha ett spann) men iallafall två hundar att köra med. Så det var inget snack om att vi skulle ha en till Malamute från Emeli. När Emeli sedan ringde och berättade om hennes planer mellan Arrak & Fröja såg jag direkt på min kära sambo att det spelar ingen roll vad jag säger för en valp kommer hamna hos oss och tydligen skall även denna draghund stå på min kära sambo. ”Draghundarna står på mig så får alla andra konstiga raser stå på dig.” 
Done Deal mannen i mitt liv, kör på med dina polarhundar du! 😉

Som vi har väntat och nu äntligen är hundarna parade!
Telltale Litter –  En parning på våra två favoriter hos Malamutepacklife.
Ja, vi håller på att spricka av spänning och hoppas innerligt att allt går vägen! ❤

16649473_10155015376277622_6096682647289516335_n

Efter att Amy dog 2012 har jag verkligen saknat det här med en vallhund i mitt liv,
drömmen har alltid, alltid vart att när ”livet känns rätt” så ska jag få hem en
Australian shepherd. Gissa vem som tog saken i sina händer och ringde mig?
Jo, min älskade Emeli, typ lite såhär…

Emeli – Amanda ska ta valpar!
Jag – Vad roligt!
Emeli – Men du ska väl ha en, det är ju din dröm!
Jag – Ja men typ om 5 år…
Emeli – Men sluta nu, ta en bara och låt mina malamuter ha lite lugn och ro.
Jag – .. Va?
Emeli – Ja men du ska ju alltid göra så jäkla mycket, hänga på klubben å sådant där,
då får du din vallhund och så kan du gå bananas med den och låta draghundarna
vara draghund med Chribbe! Det blir ju perfekt!

Ju mer jag tänkte på det desto mer rätt kändes det, en hund som kan följa med på alla ridturer, till klubben, kanske någon tävling eller två men som också kan vara med i spannet när man är ute och kör. En hund som fungerar till allt och (viktigast av allt) orkar med alla mina påhitt och äventyr var och varannan dag.

Sagt och gjort så väntade vi på ännu en parning fast från kennel Yumigos!
Även denna är nu gjord. 🙂 ❤

16681644_10155009204758267_7460935562890474789_n

Jag tror inte ni förstår hur taggade och laddade vi är här hemma inför en sommar med valpar, bebis, hästar och förhoppningsvis lite sol! Nu väntar vi bara här hemma, håller tummarna att allt går vägen och planerar lite smått inför tiden med två valpar i hemmet.

Det enda som är fruktansvärt jobbigt och tungt att inte bara acceptera utan att landa i är att Brooklyn inte fick chansen att vara delaktig. Inte fick chansen att fostra och vara med. Hon var underbar med unghundar och det går inte en dag som jag inte önskar att hon bara fick vara med oss.. Som förut..

Saknar dig lilla grisen.. Varje jäkla dag. ❤ 

När hunden äter dåligt

Alta är inte sådär jätte bra på att äta sin mat faktiskt, hon äter det hon tycker att
hon behöver och sedan är det bra. Ibland hoppar hon något mål och det är ofta skålen ligger framme i en timma eller två innan maten är uppäten. Vissa dagar delar hon med sig till områdets skator och de äter tillsammans ur hennes matskål ute i hundgården.

Dock måste jag erkänna att jag vart rätt så chockad när jag såg detta första gången
genom vardagsrumsfönstret. Min Alta med en skata, sådär bästa kompisar i hundgården.. 
Vår polarhund här hemma, kompis med både katt och skator haha! Hon har nog fått
det från uppfödaren vars hundar är precis likadana! 

Hur som helst tillbaka till maten, till att hon är lite halvdålig på att äta men om vi har vart
ute och tränat då äter hon. Alltid. Såhär var min tidigare Bordercollie också, hon åt aldrig innan första rundan utan åt efter att hon gjort av med lite energi. Rätt intressant det där. 

Hur är era hundar, behöver ni också träna dom innan mål för att de ska äta bättre? 🙂

priima

Gott-Gott med Priima hundfoder efter lite träning!

Finbesök av wildshenanigans

Häromdagen kom Johanna förbi med Karak. En av Altas allra bästa hundkompisar.
De lekte och lekte och där mellan all lek och stoj hann vi även med en mysig
DW runda i skogen. En riktigt härlig dag med massa snack, hundar och fika!

Men till er, läsare vill jag bjuda på alla de fina bilder som Johanna hann ta under sina timmar här. Denna tjej är faktiskt grymt duktig på att fotografera så självklart kommer här en bildbomb! 🙂

16930954_764440303705569_1677951244_o16880702_764434667039466_1504262569_o16880434_764434713706128_890166569_o16880300_764461153703484_896489514_o16833461_764441423705457_199040027_o

Nyhet hos Baggen!

Äntligeeen har Baggen kommit ut med ett nytt sele! Jag är i extas. 
Jag har tidigare skrivit om Joggingselet via Baggen som vi har på sommaren
när vi är i skogen, ute och joggar eller simtränar. Jag älskar detta sele men har bara
väntat på att det ska komma ett sele där man kan knäppa kopplet i fram också.

Nu har det kommit! Och ingen är gladare än mig som nästan studsar på stället tills
vi fått hem selet. Perfekt för promenader, stadsträning, hundmöten.
Ja det mesta förutom drag eller WP träning!

Jag snor en liten bild direkt från Baggens hemsida och för att komma direkt till
deras nya modell ”Neewa Multi Harness” så klickar ni HÄR.

skarmklipp

Tisdag

Jag har äntligen tagit tag i mig själv och tagit ut alla Brooklyns saker till garaget.
Alla koppel, selar, täcken. Allt. Vissa saker måste jag tvätta, lägga ner i lådor
i väntan på ena valpen i sommar, andra saker ska jag ge bort och vissa skall sparas ner och behållas som minne. Men dit har jag inte riktigt kommit ännu.
Istället ligger allt i en hög i garaget, på golvet och i tunnan bland alla kedjor.

Sambon kom även hem med urnan. Det tog flera dagar innan jag ens orkade flytta
på den från soffbordet till hyllan. Dagarna fram tills dess sprang jag bara förbi
urnan med huvudet vänt åt andra hållet. Jag orkar bara inte se den.

Jobbigt det där med sorg. Den äter upp en inifrån och tar all ens energi. 
Att stänga av kanske inte är hälsosamt men ett ont måste för tillfället. 

Det som ger mig glädje nu är Alta, hon är på benen igen och vi tränar och tränar.
I skogen och drar, nya tricks här hemma, jobbar vidare med stadgan
och drar kedjor på grusvägarna. Hon är med hos vänner och hänger i stallet.
Leker med sina hundkompisar och varje kväll somnar hon nöjt i sin bädd.
Det känns bra att hon mår bra, dagarna blir lite lättare med en glad Alta runt sig.

dsc_2767

Alta & Brooklyn leker på tomten. ❤ Vi saknar dig Brooklyn 

 

Nu kör vi Nils!

Jag har äntligen kommit igång med ridningen igen, efter kejsarsnittet har det tagit några månader innan det slutade göra ont i snittet vid överansträngning och därför har jag fått skynda långsamt med just ridningen. Men nu jävlar har vi satt igång igångsättningen
både för min vita fara som för mig själv! Jag måste erkänna att det nog ser rätt roligt ut när vi är ute jag och lilla Nils. Vi båda stånkar och kämpar i vår ridning och igår träffade vi på en av bönderna… Jag hade gett mig fan på att vi skulle ut på en speciell rakstäcka här ute och jobba i form, intervaller mellan skritt, trav och galopp där vi båda jobbar rätt.
Vilket är rätt jävla jobbigt för musklerna, både för mig och hästen så där kommer vi stånkandes, jobbandes, svärandes och möter vår bonde till granne… Självklart står han och eldar en rishög som nästan borde klassas som en annan Majbrasa och det var rök precis överallt.

Nisse som den häst han är får självklart lite lätt damp och kastar sig, försökte backa
och gjorde allt i sin väg för att vi skulle vända tillbaka till stallet. Jag satt på
hästryggen och försökte förklara för lilla Nisse att nu var det såhär,
livet är jobbigt och vi ska ta oss igenom detta också.
Tillsammans. 

Denna dialog gick till ungefär såhär. 

Jag – Nu jävlar Nils, vi klarar det här gå FRAMÅT.
Nisse – Men är du dum i huvudet du ser väl att vi inte kan gå här!
Jag – Nisse, du vet att jag ÄÄÄÄÄLSKAR dig va? Rör på hovarna nu.. Snälla..!
Nisse – Eld mamma ELD. Jag går ingenstans.
Jag – Nils… Nu går vi framåt.. Jag lovar att jag sjunger heeela vägen om du vill, gå bara, gå!
Nisse.. – Lovar du det, ett steg kanske.. Nej jag ångrade mig. Vi stannar här!
Jag – NEJ NU JÄVLAR! Nisse vi har eldat i din hage, gått igenom ett helvetes år och nu ska vi gå framåt. Gör det bara för laget för i helvete NIIIILS! VI KLARAR DET HÄR!

Där någonstans ser jag hur vår bonde till granne slutar kratta i sin rishög och kollar med stora ögon på dåren (läs: mig) som satt och hade detta snack med sin häst. Han såg också hur vi tillslut tog oss igenom en vägg med rök och jag tror både han och ungefär alla mina andra grannar hörde mina glädjetut och lovord till min halvtjocka häst när vi kom ut på andra sidan. Jag kunde spricka av stolthet i den stunden och ingen vart gladare än min lilla Nisse som lyfte på sin fina arabsvans och frustandes travade iväg med höga steg.

Nej jag älskar verkligen denna häst och i sommar har jag haft lilla Nisse i 3 hela år!
Känns som igår när jag provred honom ute på banan den där riktigt varma sommardagen.
Min underbara vita arabfarbror som gnäggar på mig när jag går ut i hagen. ❤