Ny hemsida

Nu är det dags – Vi byter hemsida! 
Den nya hemsidan hittar ni HÄR

ny_orig

Annonser

Håll ut snart drar det igång igen!

Under Construction

Väldigt, väldigt snart flyttar vi över denna hemsida till en ny. 
Jag vet att det har vart dåligt med bilder här via bloggen och information kring kursverksamheten har inte heller legat här. Vet ni varför? Jo för att wordpress jobbar så jäkla emot mig, de vill först ha 3000 kr för ett utökat paket (läs; för att jag maxat antalet bilder) och sedan fungerar typ ingenting med vissa funktioner som jag vill ha.

Så hör och häpna – Jag ger upp och skiter i det här. En ny hemsida är på gång och snart klar. Därav lite dåligt med uppdateringar för tillfället men håll ut – Det är på G! 🙂

Lördag

Vilken vecka! Det har vart fullt ös på jobbet och hemma har sambon byggt och byggt på den nya hundgården. Ungefär samma sekund som trallen var uppe insåg vi att Alta är i löp. Herregud, snacka om timing! Så nu får Cody gå i den andra hundgården tills Alta gått ur sitt löp.

I veckan fick Cody testa att dra för första gången. Det blev en kort runda för Cody, han och Alta drog en km med cykel och så taggade som de var.. Jag stod och höll i dessa två gigantiska hundar medans Chribbe fixade med cykeln och hundarna tjöt, hoppade och ville inget annat än rakt fram! Så sjukt taggade och när de sprang iväg hade jag ett sådant där lyckorus i hela kroppen.

Här är ju anledningen till varför vi skulle ha en till malamute, för att få igång draget och att då se hur Cody redan nu är så sjukt taggad och blir sådär manisk bara när han ser dragselet. Ja det säger ju allt. Det här är precis det han ska göra och kommer få göra. Lyckan. 

Men nu är det lördag, jag ska traggla lite lydnad med Delta. Malamuterna skall tränas, hästen ska ut och hela familjen ska packa ihop och göra något roligt tillsammans.

Vad står på schemat för er en lördag som denna?

17793424_10155144732187622_4224923_n

 

 

Örebro here we come!

Nu är valpkursen slut för dom små och Chribbe slipper allt som handlar om kurser och får fokusera på draget med malamuterna. Jag och Delta har dock andra planer och ska snart börja nöta lydnadsträning för vet ni, nästa år ska jag försöka mig på det här med tävling.

Spännande, nervöst, ångest framkallande. Någon som känner igen känslan? 
Prestationsångest redan nu. Men vi ska ut på banan! Så det är bara att kavla upp ärmarna och börja träna!

Dock ska vi göra en riktigt rolig sak innan vi påbörjar lydnadsträningen. Jo jag och Delta ska åka iväg och recensera ett nytt hotell under nästa vecka! Nu var det ett bra tag sedan jag bjöd på en recension och nu tar vi tag i det här igen och plockar fram lite hotell där ni kan bo med era fyrfotade. Nästa stad blir alltså Örebro! 

Bor du i Örebro?
Vad finns det för guldställen för de med hund i denna stad? 

0bdaf5e2_z

Det stillsamma livet

Jag tror på det här att man utvecklas och lär sig för varje fyrfotade individ som man stöter på och speciellt de som man själv haft hand om, både i perioder som på heltid. Egna erfarenheter väger så tungt i ens egna utveckling och skall inte underskattas. 

Då jag är som jag är och att jag genuint tror att det alltid finns mer att lära så är det inte så konstigt att jag analyserar och jämför de hundar jag haft mot de hundar jag idag har. Vad är skillnaden – på hur jag hanterar dessa individer gentemot tidigare. Vad är skillnaderna på dom som individer och hur ser det ut dag? Hur tänker jag idag gentemot tidigare år? Skillnaden är alltid märkbar – Självutveckling.

Förstår ni varför både min sambo och mina vänner ber mig mellan varven att; 
Sluta tänka. Hjärnan min går alltid på högvarv. Jag kan tyvärr inte stänga ner min hjärnverksamhet och igår satt jag på soffan och började analysera kring Cody.

Piraten, malamuten, bjässen. 

Han är lugnet själv. Allt han gör genomsyrar lugn, trygghet och eftertänksamhet.
Jag har nog aldrig träffat på en unghund som är så på jorden som han är.
Det ”värsta” han kan göra är att han lägger sig på en i soffan eller i sängen och viftar på svansen lite snabbt. Alltså.. Kom igen. Ingen av mina tidigare hundar har vart såhär… Genuint soffpotatis vid 6 månaders ålder. 

Vad är skillnaden på min hantering med honom gentemot alla andra hundar? Då slog det mig, där och då när han sov på mig i soffan att han är den enda hunden som jag faktiskt inte tränat. Inte alls. Han är inte ens med mig i stallet. Han strosar på gården, får någon promenad i skogen, sover i hundgården, vilar inne. Åker med någon gång ibland till en vän men mestadels av hans dagar chillar han faktiskt. Det är inte mycket fart och fläng i hans liv utöver när sambon tränar malamuterna men då är det ute i skogen, i naturen. Det där stillsamma livet som dragmänniskorna pratar om.

Det är så ologiskt men samtidigt så fruktansvärt logiskt. 
Vi hundägare är så inrutade med att det skall tränas, gärna tidigt med kommandon, miljöträning, kurser, bla bla bla. Javisst ska det vilas däremellan men efter ett noga utvalt schema – För vi får ju inte missa något som hunden skall lära sig och ju tidigare desto bättre… Eller? Jag ska inte sticka under stolen att alla våra hundar är individer och därav olika till personligheten men visst säger det mycket att den hunden som verkligen fått leva som en soffpotatis sitt första halvår är den som är mest på jorden, mest ”passiv” om man vill använda det uttrycket och tänk om vi alla som skaffade hund faktiskt inte gjorde så mycket alls första halvåret. Hur skulle det se ut då?

Sen är det så att vi alla skaffar hund av olika anledningar. Om man vill ha en träningskompis, tävla eller gå alla dessa kurserna så är det svårt att vänta, att inte göra någonting mer än vardagen då försvinner faktiskt charmen av det där som många så gärna vill göra när de får hem ens fyrbenta.

Men visst är det intressant om man tänker efter och vänder på det?

Kan det helt enkelt vara så att vi genom att vara så målinriktade hundägare skapar oss dessa hundar som faktiskt är lite stressade mellan varven, precis som oss. Om vi istället sänker kraven på oss själva lite grann och i samma veva ger våra hundar lite mer utrymme så skulle inte bara vi stressa ner och hitta lugnet utan även våra fyrfotade.

Jag vet inte, den där lilla piraten gav mig en ordentlig tankeställare som faktiskt är värt att tänka på, lugnet, det stillsamma livet – Bör nog inte underskattas.

 

 

 

 

Det var dags för chippning

Nu har det vart lite tyst här på bloggen. Förra veckan låg jag sjuk, hela familjen låg däckade i helgen också. Det här med barn. Baskiluskerna går bara runt och runt.

Men en sak som jag glömt berätta för er är att valparna växer så det knakar och i förra veckan chippades Cody, alltså en kemisk kastrering som håller i ett år. Tanken är att han skall gå inom avel under Malamutepacklife om allt går som det skall så därav fick han nu chippas. När han är över året är det dags för röntgen, ögonlysning och lite fler utställningar skall hinnas med.

Tänk att valparna redan är 6 månader. Herregud, vad hände? Tiden springer iväg och dom där två små fluffbollarna som vi fick hem är stora tonåringar idag. 

Cody väger 35 kg redan, över 60 cm i mankhöjd och han börjar bli en riktigt stor kille.
Tur för mig är han lugnet själv, annars skulle han vara ute och gå med mig och inte tvärtom. Rätt häftigt är det dock att se han och Alta tillsammans sida vid sida, han är lika stor som henne och dom två gör verkligen allt tillsammans.

Jag måste erkänna att jag tycker det är magiskt att se dessa två tillsammans. 
Det är något speciellt när man har fler av samma ras, kroppsspråket, kontakten hundarna emellan.. I detta fall har de samma blodsband. Och man ser likheterna, att de hör ihop, att de är familj.

Älskade malamuter – ni har en väldigt speciell plats i mitt hjärta.

När man inte har tid

Det här med att vara sjuk tycker jag är rena dumheter, det finns inte plats på mitt schema för strunt som detta. Typ som influensa. Nej, nej det går bara inte.

Redan förra veckan fick jag migrän, var lite febrig och knaprade Ipren. Hela helgen knaprade jag ipren, svettades som en dåre men tyckte att – det här går nog över.
Måndagen började jag dagen med några piller, typ en hink kaffe och sedan till jobbet.

Massor att göra – Nu kör vi. 

Tills jag satt där på mitt kontor efter lunch och alltså, (Känsliga läsare varnas) det RANN svett från mig, alltså det var så vidrigt, jag satt i telefon och allt bara… Flöt ihop. Sjukaste jag har vart med om någonsin och jag kan inte låta bli att garva åt mig själv men jag har ju lite svårt att acceptera sådant här ”trams” så jag satt där och vägrade gå hem förrens jag klarat av dagens mål (läs: enligt mig, ingen annan) så när jag väl satte mig i bilen.. Då var jag så dålig så jag var tvungen att inte bara ringa Emeli utan även sambon så att jag inte körde av vägen på vägen hem. När jag väl kom hem frågade jag sambon hur många ipren man fick ta på en dag? När jag sedan sa hur många jag redan tagit tog det nästan hus i helvete och plötsligt fick jag ipren förbud för resterande dag…

Alltså kom igen. Vad gör jag mot mig själv och varför? Jag får bara inte hålla på såhär. Ingen annan än mig själv kör mig själv rakt in i väggen. Det här, just det här som jag gjorde mot mig själv sedan i fredags är rena rama dumheter. Faktiskt. Fy skäms på mig! 

Efter detta i måndags har jag legat precis här på soffan och nu äntligen har febern börjat släppa. Hundarna har bytt av varann gällande vem som ska ligga på soffan och värma sjuklingen till matte och jag har faktiskt sådan jäkla panik över allt som skulle göras denna vecka men som jag inte klarat av. För att ge mig själv ännu mer dåligt samvete punktar jag nu upp en lista på veckans planer som jag nu, pga denna jäkla influensa missat.

  • Eh… Jobba! Jag har en budget som skall hållas, vafan gör jag sjuk?! 
  • Valpkurs
  • Göra klart andra hundgården
  • Träffa Hundtränarna
  • Ta produktbilder
  • Dragträna malamuterna
  • Lydnadsträna Delta
  • Markträna hästen
  • Skriva en krönika
  • Skriva minst en uppsats
  • Höststäda på tomten
  • Mitt hemliga och spännande möte inför nästa år
  • Fixa naglarna
  • Typ, duscha

Förstår ni varför jag inte har tid med det här? Jag dör, jag orkar inte. Hur ska jag ens hinna ikapp? Vart är min personliga assistent och varför var min familj tvungen att smitta ner mig med dessa baskilusker? Ja, jag är bitter och en aning stressad. Dagen idag blir till att kurrera sig och imorgon ska jag försöka hinna med att iallafall komma ikapp på jobbet, träna hästen, pussa på hundarna och typ..typ.. Ååh någon som vill komma hit och hjälpa mig komma ikapp med livet? ❤

Två galningar som gjort dagarna lite mysigare. ❤