Lösenordsskyddad: Få ner priserna – Hitta rätt

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Steg 2 i Brooklyns utredning

Jag har tidigare skrivit om att Brooklyn fått anfall här hemma och att vi nu
gör en grundlig utredning på henne, ni som missat detta kan läsa om det HÄR.

Den 14e september var vi alltså inne och tog massa blodprover vilket visade..
Absolut ingenting. Allt såg tipp-topp ut. Nästan 3000 kr för blodprover
som vi inte hittade något alls på. Ja, man kan ju se det som både negativt och
positivt, men vi försöker hålla hoppet uppe och kan iallafall stryka otaliga saker
som det kunnat vara och går nu vidare till att bli remitterade till Evedensia
för en gastroskopi. Alltså att Brooklyn sövs ner på kliniken och att de kollar
hals samt mage med en liten kamera som de helt enkelt kör ner i hunden.
Steg 3 om gastroskopin inte visar något är skallröntgen. Förhoppningsvis
slipper vi detta steg och håller tummarna på att de hittar felet under
nästa besök hos veterinären. Fram tills dess är det absolut inga ben,
inga hundträffar och hålla tjejerna i olika rum när vi inte är hemma.

Fram tills dess är det positiva tankar, mys på soffan och bus i trädgården.🙂

dsc_1037

🌸 Sara

Att rodda hundar i fullt hus

14448975_10153926268787423_4841957950414548933_n

Nu har det vart fullt upp här hemma, ja är ni förvånade? Vårt liv.com
Denna gång så har vi roddat i veckor kring en Manshower för en av mina
nära killkompisar som även han kommer få sig en liten tvåbent till vintern.
Så vad fan är en manshower? Jo en babyshower fast till killen i ära!
Alltså bärs och grabbiga aktiviteter. Utöver hundar och bebis kom det 15 pers
till vårt hus här ute på landet, här kan det bli lite roddigt om man har hundar.

Alla kanske inte ens tycker om hundar, någon kanske är rädd?
Hur gör man om man har hund i hemmet och får hem ett gäng människor? 
Ska man kräva att alla ska älska dessa pälsbollar eller ska man anpassa sig? 

För er som inte vet så lever jag med en man i hemmet som är sjukt social.
Vår ytterdörr känns ibland som en svängdörr, på gott och ont!
Vännen Emeli konstaterade häromdagen att ”Ja, det är nog den enda
nackdelen med den killen, han är fan för social!” True Story,
man måste ha en släng av ”social-adhd” själv för att orka med helt enkelt. 🙂
Tro inte heller att mannen min har koll på hundarna och de regler och ramar
som jag satt upp för att folk inte ska bli nerspringna av två glada stora hundar,
nej nej.. Det har hänt att folk fått kassar nerrivna och med paniken i ögonen hojtat
på mig som fått styra upp situationen.. Sambon? Han står i hallen och kramas och skrattar.. Helt ovetandes om situationen som uppstår mitt framför ögonen på honom.. 

Hur löser vi det här? Jo, avgränsa ytorna. Även för min egna skull.
Det är inte alltid roligt att springa och vara hundpolis åt både tvåbenta
som fyrbenta, jag vill också umgås och inte bara rodda med djuren!
Känner ni igen er? Bra då är det dags att inhandla nedan!

– Kompostgaller Alternativ barn/hundgrindar
– Hundbäddar – om ni inte redan har detta dvs! 
– Riktigt goda ben. 
– Kamptrasa/Kampknut

Innan folket kommer ser ni till att hitta ett utrymme så att hundarna ser
er men får en egen plats som de inte kommer ut ifrån. In med bäddar
och ett gott ben och viktigast av allt, låt kamptrasan ligga där inne!
Då får hundarna en trygg plats från allt tjo och stim men om någon tvåbent
mot förmodan smyger dit så är kamptrasan något som faktiskt gynnar din träning!
För i ren extas och (lite stress) brukar hundarna grabba tag i denna trasa och
hoppas runt av glädje och så som människan iallafall oftast är funtad så brukar
denne då kampa lite med hunden och vipps så har din gäst ökat på föremålsintresset
hos din hund och du har under denna kväll fått lite gratis träning! Tack & Bock! 
Om man mot förmodan väljer att släppa ut hundarna från deras krypin
senare under kvällen får man vara lite med, tillbaka till hundpolis helt enkelt.

Självklart gjorde jag precis så, släppte ut hundarna och satte mig på soffan
med sömnbrist och en skrikande bebis. Efter en minut eller två kom verkligheten
tillbaka till mig.. Helvete..Folk har gått in och ut…Köksdörren..!
Jag flyger upp med bebisen i famnen, springer ut i köket för att se hur dörren
är vidöppen och Alta är borta.. Jag ut på trallen, skrikandes ”Hon är LÖS,
Hon är LÖS, Hunden, CHRIBBE, LÖS ALTAAA” 10 meter bort i mörkret
stod en överlycklig Alta med ännu gladare gäster och kvällsdramat var över..

Hur som, grymt bra Manshower och tack å lov för hundgrindar!
Grym kväll där både tvåbenta och fyrbenta var glada och nöjda.

Tack för all hjälp och fix, Det gjorde ni bra vännerna!❤

🌸 Sara

Skärrade hundar och hysterisk matte

 

Livet börjar bli väldigt bra här hemma, sakta men säkert hittar
vi våra rutiner. Hundarna har äntligen börjat komma ut med sin matte
på promenader och när ens draghund somnar nöjd som en liten boll
här hemma vet man att man har gjort något rätt.
Trötta hundar är nöjda hundar. Lite som trötta barn har glada föräldrar..? 
Eller man kanske inte får säga så, nu kanske en eller annan förälder där ute
blir upprörd över mitt nyfunna motto. Trött barn – Glad Sara.
”Hur kan hon säga så, oengagerade förälder!” Jaja, vänta bara det kommer bli
värre ju äldre han blir, sitt ni på era mamma-latte-träffar så njuter jag av
en sovandes unge medans jag tränar fyrbenta i skogen. Passout style! 

Hur som, denna dag hade gått väldigt bra, ungen sov länge = Vi här hemma fick
sova sammanhängande 5 timmar. Efter det tog jag ut hundarna på en 6 km
runda där Brooklyn chockade oss alla och gick lös en stund utan att dra iväg
på egna äventyr. Alta låg själv i hundgården utan problem i några timmar
och Brooklyn fick sig en stund med att tugga på leksaker innan hon
nöjt somnade i soffan med grabbarna. En grymt bra dag helt enkelt.

Tills det var dags för mig att byta blöja på denna nyfunna bebis som tagit över
här hemma. Till saken hör att jag har en tendens att typ ”försvinna” när det är
dags för blöjbyten.. Hundbajs alla dagar i veckan framför dessa blöjor. True story.
Men när sambon spände ögonen i mig och tydligt förklarade att nu ”Nu får Du byta.”
Ja då var det bara att snällt nicka och ta upp barnet för att byta.
Bara att gå till skötbordet och ta av blöjan. Självklart passade han då på,
den lilla hulliganen.. och skiter ner hela mig. Låt mig skriva detta igen.
Bajsar ner Hela mig. Han skiter för livet och jag får bajs över tröjan,
byxorna, golvet, han, skötbordet.  Paniken. Misären.

Jag skriker för livet – Sambon kommer springandes”Har du TAPPAT BARNET?!”
Hundarna flyger fram och kastar sig mot tvättstugan ”Matte mår du BRA,
vad HÄNDER?! Vem ska vi skydda dig ifrån?! ” Paniken. 

Där står jag, skrikandes, med bajs överallt och en väldigt nöjd bebis.
Hundarna kollade på hela scenariot för att vända tvärt och gå,
tydligen kände de att det kanske var lite väl dramatiskt för lite bajs.
Jag själv kände mig otroligt traumatiserad och slängde allt, precis allt
i tvättmaskinen för att sedan vägra blöjbyten resten av kvällen.

Livet. Paniken. Misären. – Jag bjuder på den.

🌸 Sara

Ensamträna hund utan hund

Det här med att ensamträna hund, ja det vet vi ju vikten av allihopa som
faktiskt har hund. Om inte annat så lär vi oss hur otroligt viktigt det är efter att
ha gjort tabben med att lämna en hund ensam som inte är redo då detta kan
resultera i att man kommer hem till ett hem som mer ser ut som ett smärre
bombnedslag och en hund som har en stressnivå som ja.. Vi kan kalla 2.0 delux.

Att ensamträna sin hund är nästan lika viktigt som att få denna att bli rumsren.
Ja, vi vet det nu. Men om man har fler hundar då? Ensamtränar man dessa
tillsammans då.. eller? Ja, det är precis det vi ofta gör och det är väl inte fel?
Nä inte alls. Tills en av hundarna måste vara ensam utan någon av sina polare.
Låt mig förklara detta. Det är då man inser fakta. Speciellt om det är av rasen
Alaskan malamute med en flockinstinkt enda in i benmärgen. Läs: Kaos.
Om sanningen ska fram så har vi här hemma inte ens tänkt på det här med
att ensamträna hund utan hund. Klippa av livlinan lixom. I detta fall Brooklyn.

Snart är det den 3e oktober, då ska jag befinna mig hos Albano 07,30
med Brooklyn som ska fortsätta sin utredning och just den 3e oktober börjar
min sambo jobba igen. Det betyder alltså att jag ska försöka rodda ihop
en Amstaff, en polarhund av storlek XXL och en bebis i bilen och sedan in på kliniken.
Allt detta för att vi slarvat och inte lagt vikt vid att Alta ska kunna vara helt själv,
utan hundkompis i några timmar. Bara tanken av denna morgon stressar mig lite faktiskt. I denna veva inser jag att vi nu måste börja ensamträna hund utan hund
så när Alta självmant ville ut i hundgården utan sin livlina Brooklyn såg jag min
första chans i träningen och se på Fan, än så länge går det toppen!  Alta ligger
däckad på trallen ute i hundgården och Brooklyn ligger och sover vid bebisen.

Alla är nöjda och glada och vi har snart avklarat steg ett i ensamträningen
”Hund utan Hund.”

dsc_0511

🌸 Sara

Nuvarandeliv.com

Just nu vet jag knappt vilken dag på veckan det är, att jag vet vad som är dag
och natt är genom att kolla ut genom fönstret och nästan all planering kring
besökare i vårt hem styrs å roddas av sambon. Hundarna verkar vara lika
slut som mig och katten börjar äntligen sluta sura och hänger med mig om
nätterna igen. Något som vart riktigt skönt under senaste dagarna är
att vi här hemma har delat upp oss lite vilket har gjort så att jag har kunnat
fixa och dona lite med hundarna. Klippa klor, tvätta ögon, leta fästingar,
låta hundarna springa av sig på gräset och bara få vara – Med mig.

Det här med att nu vara mamma är ju lite konstigt känner jag och om sanningen
ska fram så är det inte jag som taggar till inför barnvagnsröj som vi så fint kallar
det (Läs: Häng med andra bebisar) som de flesta mammor ser fram emot,
utan här hemma är det min sambo som står för denna bit. Ungen är två veckor
gammal och Ja, han har redan åkt iväg på bebisträffar, sambon skickar massor
med bilder och sitter och snusar med andra pappalediga. Ingen är lyckligare
över detta än mig som då passar på att fixa med hundar, prata lite för mycket
i telefon med vänner eller bara ligger i soffan i underkläderna och pillar mig i naveln.
Typ för att jag kan, Med absolut inget dåligt samvete. 
För jag vet också att snart, väldigt snart så sitter jag där, mitt under natten med
en grinig lilleman, en katt som skriker för att jag inte klappar på honom,
Alta som däckat vid ytterdörren och Brooklyn som kollar på mig med blicken
”Hur fan tänkte du när du tog hem den där?!” Jag försöker som vanligt ha
311 armar, prata snällt och hyssa innan jag kreverar, väcker sambon kastar över unge
och hoppas på en lättare natt, natten efter. Ja gott folk, välkommen till vår senaste vecka.

DSC_0632

#MittNyaLiv 🌸 Sara

En helt vanlig lördag

Nu när min rygg äntligen har börjat hela ihop sig själv och ger mig möjligheten
att gå tillbaka till ett normalt liv så måste jag erkänna att jag faktiskt är rätt sämst
på det här med att skynda långsamt. Att jag på detta gick igenom ett kejsarsnitt
för lite mer än en vecka sedan är inte heller något jag lägger större vikt vid..
Jag glömmer fogbältet på promenaderna, jag går lite längre än vad jag
ska med hundarna, jag bär lite bara för att jag kan och det kryper i benen
varje vaken sekund om dagen tills jag, (färdig som artist) däckar på soffan.

Igår tyckte jag att det var dags att storstäda ur vardagsrumsdelen här i huset.
Ni vet, sådär grundligt. Typ torka av alla lister, damtorka och inte fuskdammtorka
när man torkar runt allt utan denna gång flyttade jag på alla saker och dammade
och dammade. Slängde in gardinerna i tvätten och bara var sådär superwoman – Yeah! 
Tills jag ställde mig på en palljävel och hela skiten bara tippar, med mig på.
Sambon vrålade något om att ”Nu får du för fan ge dig!!” och jag stod och kippade
luft tre meter bort. Alta kom springandes med minen ”Mamma, Mamma vad händer?!
Brooklyn? Ja, hon låg kvar på golvet och sov som en klubbad säl i vanlig ordning.

14359815_10153910170462423_2058150331_o

Ser ni Pall-Jäveln under fönstret?! 

Efter lite muttrande från sambons sida åkte han och lilleman iväg på äventyr
och jag passade på att dra på mig hundförarbrallorna för att ta hundarna
på en träningsrunda i skogen. Sagt och gjort så stod vi där i skogen och tragglade
kommandon, kontakt och hoppade bland stock och sten innan vi kom hem
och jag i mitt esse inser att det såklart blöder från snittsåret. Ja vad annars?
Hela universum tvingar mig till soffläge och Netflix tittande. Bittert inser jag
att jag kanske, bara kanske ska ta det lite lugnt iallafall i några dagar
innan jag kan gå bananas igen. Tills dess får väl hundarna tugga på några
extra goda ben, följa med husse på promenader och jag får ta och kolla klart
på Glee avsnitten som jag försökt plöja mig igenom senaste veckorna.

#MyroriBrallan.

🌸 Sara