Tisdag

Jag har äntligen tagit tag i mig själv och tagit ut alla Brooklyns saker till garaget.
Alla koppel, selar, täcken. Allt. Vissa saker måste jag tvätta, lägga ner i lådor
i väntan på ena valpen i sommar, andra saker ska jag ge bort och vissa skall sparas ner och behållas som minne. Men dit har jag inte riktigt kommit ännu.
Istället ligger allt i en hög i garaget, på golvet och i tunnan bland alla kedjor.

Sambon kom även hem med urnan. Det tog flera dagar innan jag ens orkade flytta
på den från soffbordet till hyllan. Dagarna fram tills dess sprang jag bara förbi
urnan med huvudet vänt åt andra hållet. Jag orkar bara inte se den.

Jobbigt det där med sorg. Den äter upp en inifrån och tar all ens energi. 
Att stänga av kanske inte är hälsosamt men ett ont måste för tillfället. 

Det som ger mig glädje nu är Alta, hon är på benen igen och vi tränar och tränar.
I skogen och drar, nya tricks här hemma, jobbar vidare med stadgan
och drar kedjor på grusvägarna. Hon är med hos vänner och hänger i stallet.
Leker med sina hundkompisar och varje kväll somnar hon nöjt i sin bädd.
Det känns bra att hon mår bra, dagarna blir lite lättare med en glad Alta runt sig.

dsc_2767

Alta & Brooklyn leker på tomten. ❤ Vi saknar dig Brooklyn 

 

Nu kör vi Nils!

Jag har äntligen kommit igång med ridningen igen, efter kejsarsnittet har det tagit några månader innan det slutade göra ont i snittet vid överansträngning och därför har jag fått skynda långsamt med just ridningen. Men nu jävlar har vi satt igång igångsättningen
både för min vita fara som för mig själv! Jag måste erkänna att det nog ser rätt roligt ut när vi är ute jag och lilla Nils. Vi båda stånkar och kämpar i vår ridning och igår träffade vi på en av bönderna… Jag hade gett mig fan på att vi skulle ut på en speciell rakstäcka här ute och jobba i form, intervaller mellan skritt, trav och galopp där vi båda jobbar rätt.
Vilket är rätt jävla jobbigt för musklerna, både för mig och hästen så där kommer vi stånkandes, jobbandes, svärandes och möter vår bonde till granne… Självklart står han och eldar en rishög som nästan borde klassas som en annan Majbrasa och det var rök precis överallt.

Nisse som den häst han är får självklart lite lätt damp och kastar sig, försökte backa
och gjorde allt i sin väg för att vi skulle vända tillbaka till stallet. Jag satt på
hästryggen och försökte förklara för lilla Nisse att nu var det såhär,
livet är jobbigt och vi ska ta oss igenom detta också.
Tillsammans. 

Denna dialog gick till ungefär såhär. 

Jag – Nu jävlar Nils, vi klarar det här gå FRAMÅT.
Nisse – Men är du dum i huvudet du ser väl att vi inte kan gå här!
Jag – Nisse, du vet att jag ÄÄÄÄÄLSKAR dig va? Rör på hovarna nu.. Snälla..!
Nisse – Eld mamma ELD. Jag går ingenstans.
Jag – Nils… Nu går vi framåt.. Jag lovar att jag sjunger heeela vägen om du vill, gå bara, gå!
Nisse.. – Lovar du det, ett steg kanske.. Nej jag ångrade mig. Vi stannar här!
Jag – NEJ NU JÄVLAR! Nisse vi har eldat i din hage, gått igenom ett helvetes år och nu ska vi gå framåt. Gör det bara för laget för i helvete NIIIILS! VI KLARAR DET HÄR!

Där någonstans ser jag hur vår bonde till granne slutar kratta i sin rishög och kollar med stora ögon på dåren (läs: mig) som satt och hade detta snack med sin häst. Han såg också hur vi tillslut tog oss igenom en vägg med rök och jag tror både han och ungefär alla mina andra grannar hörde mina glädjetut och lovord till min halvtjocka häst när vi kom ut på andra sidan. Jag kunde spricka av stolthet i den stunden och ingen vart gladare än min lilla Nisse som lyfte på sin fina arabsvans och frustandes travade iväg med höga steg.

Nej jag älskar verkligen denna häst och i sommar har jag haft lilla Nisse i 3 hela år!
Känns som igår när jag provred honom ute på banan den där riktigt varma sommardagen.
Min underbara vita arabfarbror som gnäggar på mig när jag går ut i hagen. ❤ 

Vilken underbar helg!

I Fredags åkte jag och Erica till Emeli för att passa hela Malamutepacklife gänget
medans Emeli åkte till Norge med Nokke. Helgen där har vart helt underbar! 
Alla de 11 hundarna som vi passade är helt fantastiska och otroligt trevliga.
Många promenader vart det och mycket mys på soffan med hundarna.

Det är något med att åka iväg på det här sättet och bara umgås med djuren i naturen. 
Med risk för att låta sådär smörig och poetisk så vill jag skriva ordet – Rogivande
För det är verkligen det. Inte alls jobbigt utan bara energigivande. 

dsc_3376

Tikana ❤ 

Denna gång var jag otroligt dålig på att ta kort och filma, men det var något med detta dygn. Jag hade verkligen inte lust utan ville bara vara. Lite i nuet och få en paus från sociala medier. Speciellt när man hade denna lilla valp i hasorna, kom igen, finns det något viktigare att fokusera på förutom denna skönhet? Lilla Tikana 14 veckor. ❤

Igår kom vi hem sent och dagen idag började tidigt med morgonfodring i stallet.
Sen var det bara upp på hästryggen och rida lite på banan. Efter det fick labradorkompisen Loke leka lite med Alta och nu känner jag att dagens måsten snart är slut. Några mail skall svaras på och en uppgift via skolan skall filas vidare på. Sen, efter det ska jag lägga mig raklång i soffan och unna mig en dag med serier och smälta hela denna underbara helg.

Tack Emeli för att vi fick passa dina underbara och Tack Erica för att du hängt med mig precis hela helgen med alla fyrbenta djur.. Hundar som hästen!
Helgen har vart helt fantastisk. 

Lets do this Friday!

dsc_3311

Fredag idag gott folk! och bäst av allt det är sol ute! 🙂
Idag blir en halvstressig fredag som består av lite klövjeväska i skogen för Alta,
lunchfodring av hästarna, en ridtur i skogen och sen är det bara att hoppa in i bilen och tuta iväg mot Emeli och passa hela Malamutepacklife gänget fram till imorgon kväll.

Ska faktiskt bli jätte roligt att komma iväg med en polare, träna hennes hundar
och bara vara där ute i skogen. En liten minisemester med fyrbenta! Via plugget har
jag även en uppgift där jag ska sätta ihop en film på hundar och hur de ”pratar” så
jag passar självklart på när jag vi ska passa 11 hundar att filma, filma, filma!
Bättre tillfälle får man ju leta efter.

När jag insåg att både jag och Erica skulle åka iväg till Emeli vart det ett litet problem här hemma… Hästen! Vem ska ta hand om hästen?! Så jag kom hem, lite sådär skruvandes
och frågade sambon med stora ögon…”Kan du ta hand om Nisse…? Bara mocka å så…
Hans min.. Hans stora planer om en heeel helg med tvspel och mys på soffan vart plötsligt mocka bajs och fixa hö… Till hästen som han försökt att inte vara delaktig i.. Tack och Lov sa han Ja med motkravet att hästen ska stå i hagen när han fixar och inte i boxen. Enkelt sa jag då och bad han att mocka på dagen, när lilla Nisse går ute i hagen och betar.

Så nu kör vi och drar av denna fredag så att helgen är här.
Hoppas ni alla där ute får njuta av denna Fredag och att ni får en riktigt bra helg!
Håll utkik på instagram under helgen så kommer det bjudas på massa härliga bilder från vår lilla minisemester hos Emeli. 🙂 ❤

Pistolmannen på stenen

Häromdagen var jag ute och red, passade på innan det vart becksvart ute på landsbygden och stack iväg på min vita fara. Ut i skogen trallade vi på, hästen och jag.  När vi väl kom ut ur skogen tänkte jag att vi skulle ta en liten sväng mellan åkrarna, ta en premiär galopp i vår igångsättning och när jag svängde förbi ladan ser jag en kille, helt mörkklädd på en stor sten. ”Hej, Hej” ropade jag glatt och han kollade tyst på mig. Försökte vinka förbi mig och då ser jag.. Hur han håller i en stor jävla pistol.. Inga jaktskyltar.. Inga vanliga jaktkläder.. Vart är resten av jaktlaget? Jag fick panik. 

När jag kom tillbaka till stallet ringde jag sambon i panik.

Jag – Det sitter en jävla pistolman på stenen bakom ladan! Helt själv!!!
Chribbe – Okey…
Jag – Asså jag skämtar inte han sitter där på stenen!
Chribbe – Jaha…
Jag – Ska vi ringa snuten eller vad här det här, varför är du så LUGN?!
Det är en jävla snubbe med PISTOL som springer runt i skogen för i helvete!!
Chribbe – …Ring grannen bara.

Ringer grannen.. 

Jag – Asså det är en kille som sitter själv på stenen bakom ladan med ett gevär!!!
Grannen – Okey.. Vad gjorde du då?
Jag – Vadå gjorde?! Jag red hem, fort som fan!
Grannen – Frågade du inte vad han gjorde?
Jag – Frågade?! Han satt ju med ett jävla gevär, jag DROG!
Grannen – …. Tystnad..
Jag – … Har jag bott i stan för länge eller…?
Grannen – … Haha, ja Sara det var nog bara en av jägarna som skjuter av vildsvinen.
Nästa gång du ser han så kan du fråga han vad han gör bara.

En timma efter mitt ”överdramatiska beteende” ringde Erica som jag delar hästen med,
självklart försökte jag även få tag på henne i mitt flyktförsök på hästen från pistolmannen  och när jag berättade för henne så fick jag äntligen en respons som jag ville ha, ni vet i stil med ”Fy fan vad läskigt, Jag skulle också ha dragit!!” Tack älskade vän för att du reagerar som jag gjorde. Men tydligen är detta helt fel här ute på landet. Här ute är det helt normalt att man sitter på en stor sten klockan 5 på eftermiddagen med ett gevär, helt normalt och om man ser detta ska man stanna, gärna hoppa av hästen, gå fram och FRÅGA vad denne gör på stenen och med sitt gevär. Gärna ta en cigg och kallprata lite för att öka på grannsämjan här ute på landsbygden. Att bli rädd, dra hem och ringa runt till alla i sin närhet med andan i halsen är inte ett normalt lantis-beteende.

Sanningen? Jag vågade inte gå ut ur stallet tills det här var ”löst”. Observera då att vår ytterdörr är cirka 20 meter från stallet. Jag skulle vart hemma på sådär 3 sekunder men jag VÅGADE inte gå ut för att jag trodde att det var en snubbe som skulle skjuta sönder mig, mina grannar och hela min familj i skogen. Den enda som skulle överleva var katten,
( för jag tror in i benmärgen att den där katten kommer överleva oss alla.) Så när jag då ringer min kära sambo och han inte svarar.. Då ville jag på riktigt börja gråta, om han inte skulle ringt upp 10 sekunder senare skulle jag gömt mig i hästboxen, under krubban.
För säkerhets skull. 

Bara så ni vet, ni i förorterna- Här ute på landet händer det grejer också.
Det är hårt och väldigt nervkrävande vissa dagar.
Denna dag är ett ypperligt bevis på hur hårt livet kan vara här ute.

#Livet på landet

 

Veckans Krönika

Igår var det Alla hjärtans dag och självklart så såg jag till att slänga in en Krönika
där under denna dag. Ni som missat den hittar krönikan HÄR.

Gårdagen spenderades tyvärr med migrän… Hela dagen låg jag på soffan och försökte underhålla den lilla medans Alta låg och sov vid mina fötter. Så när sambon kom hem hade jag inte ens orkat duscha utan låg där som en annan sjukling med håret på snedden.
Inte mycket till romans här hemma under gårdagen. Men han kom hem med en jätte fin ros och en stor godispåse! En god middag med bakad potatis och skagenröra framför Netflix.
En perfekt Alla hjärtans dag om ni frågar mig! Ingen stress, bara vara med familjen. ❤

Hur tillbringade ni Alla hjärtans dag?

 

Det här med bilar

När vi flyttade ut till landet igen var det ett ont måste att skaffa bil igen.
Här ute går det inte ens bussar och helt ärligt går det nog inte att bo som oss utan bil..
Så det vart lite svettigt när jag insåg att vi skulle flytta ut och jag hade ingen egen bil men jag hade turen och ramlade över ett toppen erbjudande gällande leasing och nappade!
Det var då jag fick hem min älskade lilla vita Seat. Min pärla.
Om man kan vara kär i en bil så är jag det i denna, min lilla vita fara. ❤

Sen skaffade vi Alta och det började bli trångt i min lilla Seat.. Hårigt också för den delen. 
Då tog sambon tag i situationen och bytte ut hans bil, eller förlåt, jag ljög,
hans bil rasade och vi tog tillfället i akt. Vilket ni kan läsa om HÄR.

Dock börjar jag förstå att även min lilla Seat har gjort sin tid hos mig, det är dags att inse att vi aldrig kommer få in tre hundar och barn i denna bil. Inte ens om man försöker.
Så där började en ny diskussion här hemma. Vad ska vi ha för bil när vi lämnar in Seaten.
Jag vill ha en caddy och sambon vill ha en buss. Hans argument byggde på att vi ska ha ett hockeylag till barn i hemmet och fyra hundar (självklart har vi räknat med Brooklyn in i det sista…) ❤ Några fler barn har jag svårt att se att det blir och fler än tre hundar blir det inte heller så en liten skåpbil är det som gäller.

Då kommer vi till problem två. Vart ska barnet sitta?
Dessa bilar har två säten. Thats it.
Fan i helvete, den lilla tvåbenta rör om i grytan rätt bra här hemma.

Tillslut hittade vi en modell via citroen, en Berlingo som är en liten skåpbil med tre säten
i fram och jag har googlat och googlat. Pratat med grabbarna som tillslut sa ”Ja men köp skiten då, men se fan till att byta ut den innan garantin går ut, annars kan det bli dyrt!”
och med deras tillåtelse gick vi idag in hos en bilhandlare och i maj får vi hem nya bilen!

Äntligen en bil som vi kommer kunna ha både barn och hundar i. 
En bil som jag kommer åka med land och rike på tävlingar, utställningar och till träningar.
Det känns så bra och jag har det där töntiga pirret i magen som skvallrar om materiell lycka. Dock kommer det vara lite vemodigt att lämna ifrån sig den lilla vita pärlan men så får det helt enkelt bli när familjen växer ur den lilla bilen. Ja vad säger man,
det här med bilar.. Det konstanta pusslet när man bor på landet. 

Är ni beroende av bil och vad har ni för bil till er familj? 🤗

skarmklipp