Låt inte leendet lura er

I somras tog jag en paus, jag drog i den där jäkla handbromsen och i alla fall försökte att bara vara i några veckor. Anledningen till den där handbromsen var att jag faktiskt mådde skit. Min ångest låg och svävade på en alldeles för hög nivå, mitt minne var mest svarta luckor och klumpen i bröstet låg och tryckte vecka efter vecka. Tårarna bakom ögonlocken och den där känslan av att ständigt drunkna.

Livet med ångest, en ständig kamp.

Men att bara vara är aldrig att ”bara vara.” Djuren skall tränas, stallet skall fixas, man ska vara mamma, huset skall städas och maten skall lagas. Tillslut kom jag upp på benen igen, ljuset i tunneln tittade fram och vardagen började rulla på igen. Som en kanonkula rakt fram utan återvändo.

Min plan var att jag skulle vart klar med min utbildning innan jag gick tillbaka till jobbet efter mammaledigheten men då den där handbromsen kom in i somras så fick plugget ta en paus. Nu är jag på sluttampen kring min utbildning och det är motigt, jag är trött. Det är mycket att rodda i efter jobbet och många kvällar är jag så trött när allt är klart så jag bara stirrar in i skärmen där skoluppgifterna skall skrivas och sedan stänger jag ner utan att ha gjort det jag skulle. Då kommer ångesten över att saker och ting läggs på hög. Jag får panik och det går ut över min familj.

Just nu är jag inte speciellt trevlig. Inte alls. Rätt arg och frustrerad faktiskt. Jag är några uppgifter från mitt diplom som jag krigat efter i två år och nu, nu sinar energin. Jag skulle ju vart klar i september men istället sitter jag nu och vänder upp å ner på familjetiden. Den där planen följdes inte och det är mitt fel, vilket gör så att jag känner mig rätt så jävla misslyckad.

Värdelös mamma, värdelös sambo.
Inte den där super-tjejen som ni verkar tro att jag är.

Sedan jag var liten har jag haft en dröm om att få arbeta med djur och idag har jag ett företag, det är äntligen registrerat och så som jag har kämpat – så många år – för att komma hit och istället för att fira, poppa flaskan och klappa mig på axeln så känner jag mig bara.. Tom.

Det är inte ofta jag är så här ärlig mot er, kanske för att jag faktiskt skäms. Allt ska ju alltid gå så himla bra och även om det är kämpigt så tar man sig igenom allt, problem är till för att lösas! Ramlar du så reser du på dig! Men ibland händer saker bakom de där leendena som människor bjuder på, och jag är en fena på detta, leendet lurar många. Men det finns alltid en historia som andra inte känner till och för att inte ”lura er” så måste jag säga att det inte alltid är en dans på rosor, vissa kvällar kramar jag om hundarna och låter tårarna rinna. Sitter i hundgården och försöker hitta tystnaden i bruset. – jag lever inte sagan som vissa av er tror. Jag är precis som er,  jag kämpar, har bra och dåliga perioder. Nu speciellt är en extra motig period som jag måste ta mig igenom och anledningen till varför jag skriver ut detta är för att jag vet att många av er kämpar där ute och jag vill att ni ska veta att ni inte är ensamma.

Bakom den perfekta fasaden som sociala medier ofta speglar går vi alla igenom en väg, en väg som kan vara krokig och överjävlig mellan varven. Men glöm inte att ingen lever det perfekta livet. Alla har tuffa tider som man går igenom. Man får helt enkelt ta en dag i taget och tillslut kommer det där ljuset tillbaka igen. ❤

IMG_20170727_193335_012

Annonser

Matleverans

I början av veckan kom vår foderleverans. närmre 300 kg hundmat stod och väntade på en pall på vår uppfart och det var bara att kavla upp ärmarna och köra.

Varför är det alltid så att i början tycker man att det är lätt, super lätt men efter några lådor vill man bara lägga sig ner och gråta. Hur vart det så tungt och när vart jag så svag? Livets största problem – Att man inte har muskler som en man! 

Efter vad som kändes som en evighet hade jag inte bara fyllt vår frysbox med hundfoder utan även typ hela vår egna frys. Att det ligger tomma lådor i typ HELA vårt garage är en annan sak, att jag får trycka igen dörren med våld och putta på lådor samtidigt.. Ja det är något vi tar tag i ett annat liv tycker jag.

Nu har hundarna mat ett tag framåt och ännu en gång skickar jag min tacksamhet till våra fina samarbetspartners Priima Hundfoder. Vad skulle vi göra utan er?! ❤

priima-hundfoderalta

 

När sambon är sjuk

Igår vart jag stoppad i dörren, precis när jag tog handen på handtaget och skulle åka kom sambon och nästan vrålade ”Du får inte åkaaaa! Jag är sjuk, feber, feber – jag har feber!”

”Fan, jag skulle vart lite snabbare” var min första tanke och sedan var det bara att gilla läget. Chribbe ligger däckad i influensa och en annan får stanna hemma och ta hand om barnet. Nemas problemas tänkte jag. Jag har ju vart hemma i ett år med James, klart jag fixar en dag eller två.

Jag tror inte folk utan barn ens kan föreställa sig hur jobbigt det kan vara att vara hemma med en energiknippe. Efter några timmar hemma med lilla James som drar ut allt och leker med precis allt så saknade jag jobbet fruktansvärt mycket haha. 

Idag vaknade jag med ny energi, en lista på vad som skall göras under dagen med tänket att nu kör vi, idag blir en grymt bra dag! Vi ska leka, städa och träna hundar. Gled runt med min kaffekopp och fixade frukost, lämnade koppen och började plocka i vardagsrummet. Vänder mig om och ser James – med min kaffekopp – drickandes ur glaset samtidigt som han häller ut resterande kaffe på olika ställen i rummet och när jag hinner reagera halkar han och landar i en stor pöl kaffe.

Alltså. nej. Jag orkar inte. Hur fick han ens tag på mitt kaffe?
Hur mycket energi kommer han få NU DÅ efter en halv kopp kaffe?
Herregud.. denna dag kommer ta en helt ny nivå.

Jag återgår till listan, pausar livet och jagar sonen som fick tag på min telefon och springer för livet då han vet att han inte får ha den, sätter mig här igen och försöker mig på att planera dagen igen. Städa, träna djur, handla, fixa hundgård… Inser att jag antagligen inte ens kommer komma halvvägs in på min lista och önskar att jag satt på kontoret på jobbet i lugn och ro och jobbade… Positivt tänkande, positivt tänkande – Nu kör vi! ❤

DSC_0517

 

 

 

 

Tisdag

Jag tänker erkänna en sak här nu i bloggen. Jag hatar tisdagar. Alltså det är den värsta dagen i veckan. Varje vecka. Jag menar… På tisdagarna har man inte ens kommit halvvägs in på veckan, det är typ som att man står i ett ingenmansland och hoppas på att allt bara löser sig. Nej, jag avskyr tisdagar och det är lite som att hela min kropp är i någon slags koma just denna dag – varje vecka.

Utöver denna hemska veckodag så fick jag en liten mini dipp idag.., För ibland känns det som att hela mitt/vårt liv består av ett enda långt schema som måste följas till punkt och pricka… annars fallerar allt. Idag kändes just detta helt fruktansvärt. Jag vill också bara ligga på soffan och typ glo in i en vägg. Läs; (inte vara vuxen.)  Iallafall en stund… Så idag när jag kom hem så kollade jag och sambon på varann och sa nästan samtidigt sa att ”Idag gör vi inte mer än vad vi måste och vi köper hem hämtmat.”

Jag sprang ut till stallet, gjorde alla måsten där, städade ur hundgården, gav hundarna mat, sonen skulle läggas och en tvätt skulle slängas in i maskin. Nu sitter jag här och väntar in hämtmaten, hundarna ligger och sover och jag ska unna mig en hel kväll framför tvn…  I skrivande stund sitter jag och glor på youtubers. Slö titta youtube, Lyckan! För när hände det senast?!

Alltså ni vet inte hur längesedan det var sen jag hade en kväll som denna. ❤
Tända ljus, mjukiskläder och bara få vara. Underbart!

#När man unnar sig själv en paus 

 

 

Fredag = vilodag

Godmorgon alla fina! Låt oss prata lite om vilodagar.
A & O för oss, för hundarna, för livet. Återhämtning.

Tidigare inlägg skrev jag lite fint om det här med när man är sjuk och har en hund som är aktiv, vill jobba och som kanske inte riktigt älskar när matte är sjuk i en vecka.
Detta ledde till kommentarer kring huruvida vi har det kring passivitet och vilodagar.
Vi har vilodagar. Varannan dag faktiskt. Då ligger alla hundar på rygg med benen i vädret. Inga konstigheter. Ibland blir det två dagar på raken beroende på hur de har gått i träningen. Även här inga konstigheter.

Nu har vi alltså rätt ut frågan kring hur vida vi har vilodagar eller inte i vårt hem. 

Nästa puck är passivitet. Detta går hand i hand med vila men när man pratar passivitet så pratar man ofta om hur hundarna klarar av att vara passiva i andra miljöer. Alltså inte hemma. Även här, inga konstigheter. Inga alls – Förutom när vi är hos malamutepacklife. Då kryper Alta ur skinnet av ren och skär glädje som slår över i stress. Det jobbar vi på, varje gång vi är där och sakta men säkert går det bättre. Valparna är ofta med på träningar, på golfklubben eller hos vänner och det är aldrig några konstigheter. Passiviteten som jag gärna kallar för; Att bara vara – är en naturlig del av livet iallafall för oss.

Men är det konstigt om man har en unghund av en aktiv ras som som går under träning om denne faktiskt vill få någon slags stimulans efter några dagars vila? Att denna kanske vill ut och sträcka lite på benen? Nej jag tycker inte det. Där får vi väl enas om att vara oense. Jag skulle aldrig kräva av mina hundar att ligga platt i två veckor detta då mitt samvete inte tillåter detta – på gott och ont. 

Idag är det fredag vilket hos oss betyder vilodag. En stor påse godis skall inhandlas och jag skall lägga fötterna på soffbordet, ta upp alla hundar på soffan och bara vara.

Ta hand om er i höstrusket och pussa på era hundar,
så kan vi snart inviga ännu en helg! 

dsc_3311

Att vara sjuk när man har en vallhund

Jag hade glömt bort hur det är med vallhundar och det där när man råkar bli sjuk.
Det som jag gick igenom med min förra bordercollie. När jag satt på fyrhjulingen med feber och typ grinade mig igenom hela rundan för att hon skulle få springa av sig och så att jag faktiskt kunde få vara sjuk utan ett par vallhundsögon som stirrade ut mig timme efter timme.

Det var några år sedan nu och ja, helt ärligt hade jag glömt bort hur det är med vallhundarna när man själv ”inte orkar.” Alla med vallhundar vet vad jag menar.

Ärligt nu, alla ni – Räck upp en hand!

Så precis som resterande befolkning i Sverige går jag runt och är sådär, halvrisig. Feber, seg, huvudvärk. Kommer hem och kramar om malamuterna, tänker att nu tar vi en kväll på soffan, te och en mysig filt. Sätter mig ner och ser den där lilla. Yrvädret som står redo med alla fyra tassar på jorden med blicken. ”Morsan, vad gör vi?! Vad är dagens projekt?! Kör, kör, KÖR!” Delta i ett nötskal.. Livet är en fest. 

Malamuterna låg platta, de gillade tanken på en kväll med bara mys men den där Delta hon köpte inte riktigt läget. ”Vilodag var igår – idag är det jobb!” Det var bara att masa sig upp. Ta med yrvädret till stallet. Låta henne söka godis, träna lite bakdelskontroll och sedan raka vägen upp i skogen. Väl där körde jag lathetskortet.

Jajjamän! Jag kan också vara latmasken själv.

Jag släppte henne och sedan gick jag bara min vanliga lilla runda och lät henne vara helt galen. Hon badade, hon sprang i skogen, hoppade över stock och sten. Hon pyste ur sig den där överskottsenergin efter lite huvudträning och jag kunde snällt krypa ner på soffan så fort vi kom hem.

Men hur gör ni andra? Har ni något hemligt trix som ni kan bjuda på,
vad gör ni med era galningar när ni är sjuka? ❤

received_10154838224472423

Tisdag

Igår var det dags för valpkurs, ute i regnet på klubben efter en lång dag på jobbet mötte min sambo mig på klubbens parkering med en macka. Ni vet dom där dagarna som bara tar ALL energi och man vill typ lägga sig i fosterställning och bara…. Sova.

När man har djur så är det ofta som man känner så men istället får man resa på sig, samla kraft och göra det som måste göras. På gott och ont. 

Igår var en sådan dag. Men kursen gick över förväntat och plötsligt så föll några bitar på plats. Jag ska köra tävlingslydnad med Delta. Inget blev så glasklart som detta under gårdagen. Hon är verkligen en stjärna som jag måste förvalta så gott jag bara kan.
Att jag sprang runt mellan massa andra hundar, hon lös och vi jobbade på tillsammans på plan. Det var en viktig tröskel som vi kom över som gjorde att jag idag vaknade upp full med energi. Stunder som dessa gör att man alltid orkar för det man får tillbaka är obeskrivligt. 

Jag är taggad idag. Jag fick minst sagt en boost igår där i regnet halv nio på kvällen i mörkret och idag ska jag inte bara köra på här på jobbet utan jag ska hem ta ut hästen och träna Delta. Massera igenom Malamuterna och lägga upp ett nytt träningsschema för alla fyrfotade. Fullt ös med några nya mål i skallen.

Ha en riktigt bra tisdag där ute i höstmörkret, hitta era energikällor och kör! ❤