Full rulle 

Onsdag idag och sonen vaknade inte bara inatt utan även tidigt imorse. Låt mig säga såhär, jag vill bara sova. Punkt.

Ingen vila, ingen ro. Snart styr jag iväg bilen för lite hundträning. Efter det står stallet på schemat. Mail skall svaras på och en skoluppgift om källkritik skall skrivas och skickas in.

Malamuterna skall tränas och sonen skall underhållas. En sådan där dag som kommer swischa förbi och sluta med en chrashlandning i sängen nångång ikväll. På allt detta ska det regna. Typ hela dagen. Lovley

Vad står på era scheman idag? 💙

På upptäcktsfärd i Bålsta

naturres

Jag har snart bott utanför Bålsta i 7 år. Det för mig är ett tag, jag är inte längre en ”ny” invånare här ute på landsbygden och trotts detta har jag verkligen ingen koll på områdena runt om. Nada. Jag kan vägen till Ica och hem igen. Jag erkänner, Skämsmössan på!

Till och från Uppsala har vi gång på gång åkt förbi en skylt som skvallrat om ett naturreservat. Det kanske är 10 minuter från oss och varje gång vi åker förbi säger jag högt ”Dit måste vi åka med hundarna.” Precis det gjorde vi idag och det var helt underbart. Hela promenaden upprepade jag mig med orden ”wooow, underbart och kolla vad fiiiiiiint!!” Jag blir genuint tagen av vår natur som vi har i Sverige, den ska vi vårda och ta hand om, för vet ni? Den är rent ut sagt fantastisk!

När vi var där idag såg vi allt från kossor som strosade runt i sina stora hagar, massa med fåglar över vattnet och vi hittade en perfekt liten grillplats uppe på berget med utsikt över vattnet. Hjälstaviken heter det och vilket fantastiskt smultronställe.

Till alla er som bor i närheten av Bålsta. ÅK DIT! 

Att hitta ställen som dessa i närheten till vart man bor gör mig så himla taggad på att börja utforska hela detta område. Ibland har man de perfekta ställena precis utanför dörren, man måste bara hitta dom.

naturres2

naturres3

Lite respekt tack!

DSC_0778

Vi har börjar smygträna Cody lite, absolut inte så att det tar på honom fysiskt men att han får gå med Alta i sitt lilla dragsele, dra på sin lilla filt någon gång i veckan och få det där naturliga peppet när han har dragsele på sig. När temperaturen ligger lite lågt passar vi på och precis det gjorde vi igår. Malamuterna tyckte det var super roligt och när vi hade kommit halva rundan ser jag en cykel lite längre bort..

”Oj, kolla där kommer en tjej med två hundar” sa jag lite förvånat då det aldrig är någon utöver vi och grannarna som är nere i vårt område… Jag tog barnvagnen, delta, sambon tog malamuterna och vi ställde oss lite vid sidan på den smala grusvägen.

Swisch sa det och innan jag visste ordet av det så körde hon förbi oss i rasande fart med sina hundar. I den trängda situationen och i fartens hast gör Alta ett halvdant utfall för fösta gången i sitt liv, Cody vart stressad och jag vart fly förbannad.
”JÄVLA IDIOT!!” skrek jag efter henne i rent raseri och min super snälla sambo kollade på mig med stora ögon och frågade ”Ja men vad skulle hon göra då?”

Typ sakta ner, ge oss lite mer avstånd – Checka läget. Inte bara cykla förbi med sina hundar i 180 på en liten smal grusväg förbi våra tre hundar.
Lite respekt för fan vrålade jag ut över åkrarna.

När jag väl hade lugnat ner mig så undrade jag lite lätt för mig själv varför jag vart så genuint arg? Och det finns en väldigt enkel anledning till det. Jag är så otroligt rädd för att förstöra träningen. Att få bakslag. Att det ska bli ett problem med hundmöten när vi dragtränar.  För vad gör jag då? Jag kan inte hålla två malamuter själv i dragsele om dessa gör utfall eller kastar sig i selen om vi möter hundar. Incidenter som dessa kan sätta sina spår och det får bara inte göra det. När detta sen händer här, hemma, hos oss där vi alltid tränar utan störningar så snurrade hjärnan såklart vidare. ”Vart bor hon? Hur ofta cyklar hon här? Kommer det bli ett problem? Hur ska jag göra nästa gång?

Jag måste erkänna att jag känner mig lite uppgiven. Att jag måste vända detta till något positivt, att se det här som en träningsmöjlighet och jobba mig vidare på rätt sätt. Inte skrika idiot över åkrarna och stampa i gruset av frustration. Nästa gång det händer ska det bli en positiv och kontrollerad situation, men då gäller det att hinna före blådåren på sin cykel, typ blockera vägen med barnvagnen och ta hundarna och hoppa ner i diket med händerna fulla med godis… Ja vi får se hur det går nästa gång, om hon ens väljer att cykla här igen efter gårdagens incident..

Men fram tills dess bjuder jag på några bilder, våra fina malamuter i deras utrustning från Baggen.se på bilderna ser ni även vårt nya midjebälte. ❤

DSC_0867

DSC_0789

DSC_0810

DSC_0851

Djuren – En för En – Misse

Några inlägg framåt kommer jag skriva om djuren här hemma, ett inlägg om varje individ oavsett sort på tass. En liten presentation kring våra fyrfotade. Jag har tidigare skrivit om Delta (HÄR), Alta (HÄR), hästen (HÄR), Cody (HÄR) och sist men inte minst…
Den som kom in i familjen först – Lilla Misse! ❤


16 år och världens bästa katt. Tjock är han, det tänker jag inte sticka under stolen, dålig på att fånga möss är han också och helt ärligt så är han lite för snäll mot hundarna ibland. Att han gärna vill sova sådär mitt på mitt huvud om nätterna är faktiskt också rätt jobbigt.. Men fan vad jag älskar honom och hans jobbigheter. 

Jag fick han när jag själv var en liten snoris, sådär 12 bast eller nått och han var redan då en charmör som följde efter mig och mamma vart vi än gick. Skramlade man med nycklarna ute kom han som ett skott, har alltid sovit i sängen och har sedan tidig ålder förstått att om man tar sitt lilla huvud och bokstavligt talat skallar denne rakt in i fönstret så kommer någon tillslut att öppna dörren så att man kan gå in och sova.

Innan jag fick min första alldeles egna hund tillbringade jag otaliga timmar med att lära han sitt, vacker tass och apportering med leksaksmöss.. Herregud vad vi höll på och duktig var han men idag slipper han konster och apportering… 😂


Nej nu lever han livet här ute som pensionär. Han går mellan oss och grannarna, bjuds på klappar och kärlek. Myser med hundarna och jagar sork i stallet. Vi har verkligen den perfekta katten och än så länge är han pigg. Kroppen hänger med och han äter som han ska. Jag brukar med glimten i ögat säga att ”han kommer överleva oss alla” och jag hoppas av hela mitt hjärta att han får leva många år till och må bra till sista sekund.

Det är något speciellt när man har möjligheten att få följa en individ under så många år och jag skulle verkligen göra allt för den där lilla katten. 💙 Underbara fina Misse.

Djuren – En för en – Cody

Några inlägg framåt kommer jag skriva om djuren här hemma, ett inlägg om varje individ oavsett sort på tass. En liten presentation kring våra fyrfotade.
Jag har tidigare skrivit om Delta (HÄR), Alta (HÄR), hästen (HÄR)
och nu är det dags för Cody! Vår lilla pirat ❤ 

18601206_10155287013097622_394852880_n

Ja herregud, vart börjar jag? Älskade, underbara Cody som tog mig med storm från första gången jag såg han. Eller förlöste honom bör jag skriva. Först ut var han och jag vart verkligen helt blown away av denna lilla grabb. Det var kärlek från första sekund. 

Han växte på sig och började visa sina fantastiska egenskaper. Jag pratade med Emeli (uppfödaren) varje dag, fick bilder och vi räknade ner dagarna. Så hände det som bara inte fick hända, maximal otur och dagen innan vi skulle hämta hem honom skadade han ögat… Och fick operera bort det. Oron, magontet, väntan. Usch och fy säger jag bara men två veckor senare fick han komma hem och han klev in här som att han alltid hade bott här. Inga konstigheter, inga krusseduller – ”här bor jag.” 

DSC_0847

Lika fort som han landade i att byta hem lika fort landade han i vår lilla familj.
Han är lugnet själv, gör aldrig några hyss, när de andra springer runt på tomten som dårar sitter han i mitten och kollar på med en viftande svans. Enda gångerna han verkligen taggar till är när dragselen med hans lilla filt åker på. Då jävlar traskas det på med lite fart och en viftande svans. Han är en Ferdinand och han älskar livet både med sina fyrbenta vänner som med oss tvåbenta. En riktig livsnjutare som vi avgudar. 

Ska jag vara helt ärlig så måste jag erkänna att ingen gör mig så glad som Cody när jag kommer hem efter att ha vart iväg. Hans lugn blandat med ren kärlek och lycka smälter mitt hjärta tusen gånger om. Det kroppsspråket han visar och ur han trycker ner hans huvud i famnen på mig.. Det går inte att motstå honom. ❤

IMG_20170729_214852_097

Att han ”bara” har ett öga märks inte, vi glömmer faktiskt bort det ibland och han beter sig som vilken annan hund som helst. Varken han eller vi bryr oss om det där och alla aktiviteter följer han glatt med på! Ut i skogen, hänga på golfbanan, träffa hundkompisar, hänga med till vänner… Och vet ni? Han är rätt cool med ett öga.
Vår alldeles egna pirat… Nej familjen skulle inte vart hel utan honom och det ska bli så otroligt roligt att få följa hans utveckling, i draget, hemma och på utställningar.

Jag har haft en jäkla lyx som fick hem denna kille, som får chansen att vara med från början till slut och det tar jag tillvara på. Ett stort TACK till Malamutepacklife
som lät oss köpa denna underbara lilla pirat!

received_10154798972547423DSC_0866DSC_0942

Lite fler inlägg om Cody; 

När lilla Cody föddes hittar ni HÄR.
När Cody skadade ögat hittar ni HÄR. 
Lite rehabilitering kring galler fobi hittar ni HÄR. 

Det här med socialisering

Nu kommer jag trampa på lite ömma tår, kasta mig ner i ett ämne som är hett och debatterat. Där här med socialisering av hund. Att hundar mår bra av att hälsa på andra hundar, gärna sådär på varje promenad, i alla dessa olika storlekar och raser. Ju mer de får hälsa desto bättre. Gärna kopplade också, i en gränd. Valpsläpp? Kör, låt dom leka tills de stupar. Det är bra socialisering!

.. Eller? När det handlar om utomstående hundar säger jag bara nej, nej, nej! 

Ska vi verkligen låta våra hundar ta så mycket ansvar och redan i så tidig ålder? Lär dom sig vettiga saker av alla dessa hundar som de får hälsa på under promenaderna i alla möjliga miljöer och kan det bli så att man får en hund som panikartat kastar sig i kopplet varje gång de ser en hund för ”jag fick ju hälsa de där tusen andra gångerna, varför inte nu?” Eller varför inte åt andra hållet, en rädd hund, då denna faktiskt inte vill hälsa och inte heller kopplat då som många av oss vet blir en trängd, spänd situation hundarna emellan som faktiskt inte alltid slutar så bra. Det kanske också är så att den här hunden som ens hund fick leka med i hundgården inte alls tyckte detta var något roligt, den kanske är sjuk och den där tänkta leken slutar i ett slagsmål som sätter sina spår livet ut, för ägarna och för hundarna. Eller hör å häpna så kan hundarna inte läsa varann pga att de som ser ut som de gör (skillnad mellan raser) och i otydligheten av signaler hundarna emellan smäller det. Om det då är en liten hund mot en stor hund kan skadorna vara förödande.

Men ja juste, om hundarna inte får hälsa/leka/umgås är ens hund aggressiv och man själv är en ”elak” ägare. Ja precis dessa kommentarer regnar över oss ägare som faktiskt inte kastar in våra hundar i dessa situationer. Vi är så jäkla taskiga mot våra hundar, tänk vad tråkigt de måste ha med oss hundägare som inte låter de hälsa på alla hundar… Helt ärligt har jag under tidigare år frågat mig själv; Måste ens hunden ha en miljard kompisar? Har man en ”dålig” hund om denne inte accepterar alla hundar? Kanske till&med aggressiv?! Hämmar man hundens socialisering?

Idag flera år senare ser jag det såhär. Hundar behöver inte ha massor med kompisar som de skall härja fritt med. Detta är inget naturligt beteende för våra fyrbenta vilket blir väldigt tydligt hos vissa av våra raser. Några få väl utvalda hundkompisar är bra, viktigt till&med! Men genomtänkta hundkompisar. Med genomtänkta menar jag följande; Vad kan denna hund lära min hund? (valp/unghundstänk) och vad har dessa hundar för utbyte av varann? Sedan tar jag det alltid steget längre, Hur tror jag att hundarna reagerar i en jobbig situation. Alltså kring resurser, stress, överslag. Behöver jag plocka bort alla resurser (leksaker, mat, ben m.m.) Kan dessa hundar leka tillsammans (stress) eller ska dessa individer endast vara ute och gå eller bara vara tillsammans i lugn och ro.

För deras skull försöker jag alltid tänka till, förutspå och förebygga.
Det är mitt ansvar att se till att det fungerar – inte deras!

Alla hundar går inte ihop och detta är viktigt att acceptera och förstå. Precis som att vi inte tycker om alla människor på denna planet gillar inte alla hundar varann. Detta är inget konstigt! Ingen av hundarna är dumma eller liknande som kan skrikas hundägare emellan när det blev ett slagsmål två okända hundar emellan.. Nej alla hundar går bara inte ihop och då skall inte dessa tvingas att umgås heller. Att skapa rätt förutsättningar genom att inte låta hundar hälsa kopplade, alltid gå ut och gå först, plocka bort resurser handlar om att ta ansvar och vårda vår relation till våra hundar. Men trotts en lång promenad hundarna och förebyggande tänk från ägarna så behöver det inte fungera mellan hundarna som sätts ihop och då är det så.

Kan vi inte bara komma överens om följande. Socialisering är viktigt!
Men rätt typ av socialisering. Valpar bör träffa äldre, trygga individer. Inte härja med andra valpar som de inte känner. Leken kan slå över till stress som kan slå över till slagsmål… Unghunden som är full av hormoner skall hålla sig till de få väl utvalda kompisar som denne har, gärna någon äldre som kan få ner tonåringen på jorden på ett förnuftigt sett. Den vuxna hunden skall ha kompisar som denne har utbyte av i lek, i vila och på äventyr i skogens alla dofter.

Och det viktigaste. Alla hundar går inte ihop. Inget dåligt, fult eller konstigt med det.
Helt normalt om du frågar mig. Jag gillar inte alla på jorden och det gör inte mina hundar heller. Detta skall accepterad och respekteras. Så nästa gång någon tycker du är ”dum eller taskig” för att du inte låter din hund hälsa.. Bry dig inte. Inte alls. Klappa om din hund och gå vidare med huvudet högt.

För vet du, jag säger såhär; ”All socialisering är inte bra socialisering!”

DSC_0602

Hela gänget med Loke, en väl utvald hundkompis som Alta har utbyte av då de är väldigt lika i lek och när de utforskar världen tillsammans. Loke är också tydlig, rättvis och lugn med valparna. En perfekt hundkompis till vårt lilla gäng. 

Baggen leverans

DSC_0594

Häromdagen fick vi hem ett paket från våra favoriter hos Baggen.se
En låda med nya halsband till hundarna och självklart i deras färger! Rött till Cody, blått till Alta och rosa till Delta. Varför göra det enkelt för sig själv och ha svarta saker när varje hund kan ha en egen färg? Mycket roligare att krångla till det eller vad säger ni? 😉

Halsbanden är verkligen så snygga och med reflexband på vilket jag älskar (latmasken i mig orkar inte ha reflexer separat så vi försöker ha detta på all utrustning så slipper jag dona med ett extra moment i mörkret.) I denna leverans från baggen så väntade även en överraskning, ett midjebälte!!!

Det som bör poängteras här är att samtidigt som jag öppnade detta paket stod min sambo och testade nya kläder som han hade köpt och när han frågade om ”han såg bra ut”
vände jag mig om mot han i samma veva med midjebältet på mig;
”Skit snygg! Jag då?! Är jag snygg? Kolla, KOLLA, det är reflexer på också!!!” 
Han kollade på mig, skrattade och sa.. ”Ja du är skit snygg i ditt nya midjebälte Sara…”

Utöver en underbar leverans så fick hundarna busa av sig idag med deras Labrador kompis Loke. Denna hane smälter in i vår lilla flock och de älskar honom lika mycket som han älskar dom. Fina bilder vart det också och här får ni en liten sneekpeek på våra snygga halsband. ❤ Tack snälla gänget på Baggen.se!!!

Länk till halsbanden hittar ni HÄR och länk till midjebältet hittar ni HÄR.

DSC_0592DSC_0588DSC_0634