Det där dygnet som satte sina spår

Jag tänker dela med mig av en sak här på bloggen, en sak som jag har velat skriva om men jag har inte riktigt vetat hur. Kanske för att jag vet att jag antagligen trampar några anställda på tårna men samtidigt är det så otroligt viktigt att dela med mig av detta.

Kommer ni ihåg när allt hände med Cody? När han skadade sitt öga?
Vissa av er följer Malamutepacklife och hon skrev ut ett långt inlägg kring detta, hur besviken hon var på kliniken som tog emot honom. Dom dagarna var kaos och Emeli gjorde allt för Cody, allt, allt, allt och tur det – inte alla som skulle ha gjort!

En sak av det som hände när Cody var på kliniken var att han satt själv i en bur. I ett eget rum med sådan jävla smärta och helt isolerad från allt och alla. Han var 7 veckor. Vad händer när man utsätter en liten valp för denna behandling? Händer något? Sätter det sina spår? Jo för fan, det gör det. Mer än vad vi alla vill erkänna. 

Påföljden av denna hantering som pågick under knappt ett dygn blev en valp med extrem ångest inför galler. Satte man ett kompostgaller framför honom så skrek han rakt ut. Inte gnäll, eller lite sådär ”klagogny.” Ren och skär panik. Bara av att skriva detta får jag en klump i magen. Helt ärligt jag mår illa. Jag fick tänka om, här går det inte att ignorera problemet. Inte heller att inte göra något åt det, för ibland kommer han tvingas vara i bur, eller bakom ett kompostgaller eller hur blir det om han läggs in hos veterinär i framtiden? Det här måste vi bara göra något åt. Med hela min utbildning i ryggen la jag upp en plan. Han ska bli trygg igen och det där dygnet på kliniken ska fan inte förstöra mer än vad det redan gjort!

Efter en vecka med han hemma satte jag igång. Vi har ett rum på nedervåningen där vi tagit bort dörren och satt in en hundgrind. Varje morgon och kväll fick han äta sin mat där inne, med mig, med stängd grind. När detta började gå bra fick han med de andra hundarna vara där inne en stund varje dag, jag satt på utsidan av gallret och matade med godis. Nästan sådär hysteriskt; Mata, mata, mata – öppna grinden. Efter några timmar, samma procedur igen. Mata, mata, mata – öppna grinden. 

När detta satt efter några dagar började det andra jobbet, kompostgaller i hela jävla huset. Längst väggarna, mellan rum, öppen bur i rummet. Galler, galler, galler – traggla, traggla, traggla – mata, mata, mata. Katten lärde sig att klättra över gallerna och sonen försökte han med.. och fick kompostgaller i huvudet fler gånger än vad jag kan räkna.

Där någonstans släppte det och plötsligt såg jag hur Cody självmant går in i den öppna buren.. och somnade. Jag erkänner. Jag grät. Allt jobb började ge så otroligt fina resultat och han, älskade underbara Cody började släppa på sin ångest. Efter det så sover han i buren varje natt, en stund på dagarna och kan vara i ett rum som är avskärmat med kompostgaller.

Den där ångesten är nästan borta. Vissa stunder får vi små bakslag och då backar vi bandet och tar små, små steg framåt igen. För precis som för oss är ångest inget man kan pressa, tvinga eller skynda fram. Minnesbilden av traumat måste förändras (och i detta fall med mat, godis, ben) och detta tar tid. Vi har tragglat och kämpat tillsammans i snart en månad men ursäkta språket men helvete vad stolt jag är över vår grabb. Tårarna rinner när jag skriver detta inlägg och det är för att jag precis som vår uppfödare vet hur det där ångest skriket lät och hur han mådde så fort han möttes av ett galler.

Tänk vad knappt ett dygn på en klinik kan förstöra, 7 veckor gammal och redan en hemsk minnesbild av något som kunde förhindras så lätt… (Men) vi är nästan i hamn och snart är allt detta ett minne blott.

Älskade underbara Cody – Allt för dig – Alltid! ❤

 

 

Annonser

2 thoughts on “Det där dygnet som satte sina spår

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s