Det här med skvallerträning

För två år sedan kunde jag inte gå ut med Alta i vanligt halsband om vi träffade på en flock vilt här ute.. Jag släpades efter, åkte i leran efter en 40 kg Malamute och jag hatade allt i vilt väg. En gång var jag ute med henne mitt i skogen med lång lina och från ingenstans kom två rådjur ut på stigen mitt framför oss, skuttade iväg två meter från oss och Alta gick bananas och på något jävla vänster lyckades jag kasta mig runt ett träd med hela linan bara för att kunna hålla emot… Jag var bra svettig under den promenaden faktiskt, jag erkänner. Typ sådär så att jag kramade om trädet och tackade för att det så snällt ställde upp som Alaskan Malamute hållare.

Det är inte roligt när det är såhär. Inte alls. Och speciellt inte när man bor mitt bland allt från hjortar till vildsvin. När man träffar på mer djur än människor.

Skvallerträning är något vi tragglat sedan vi fick hem henne. Skvaller, skvaller, skvaller.
I detta fall med fokus vilt. När vi ser ex en hare är målet alltså att hon ska markera på denna hare och efter markeringen ska hon komma in till mig och då belönas hon.
Målet med denna träning är att när vi träffar på vilt ska hon komma in till mig och ”skvallra.” Vilket alltid belönas med lek eller godis.

(Denna typ av träning kan appliceras på allt från andra hundar, människor, bilar till vilt.) Skvaller träning är en av de bästa sakerna man kan träna med sin hund, även om detta tar sin lilla tid så bygger det upp en otroligt fin kontakt mellan hund och ägare.

Vi har kommit så långt i vår skvallerträning så något enskilt vilt skvallrar hon klockrent om, alltså en hare, två rådjur, en katt. Djur i mindre mängder. Och när de kommer till de stora flockarna här ute (typ 20 hjortar på en gång) så har jag lagt ner otaliga timmar på att bara sitta med Alta och kolla på dom tillsammans. Detta är inte heller något problem idag då hjortarna står stilla och betar men att komma ut från skogen och hamna mitt i en flock hjortar som springer åt alla håll och kanter.. Med en polarhund..
Denna bit har vart en nöt att knäcka. 

Igår hände något. Vi tog en liten promenad genom skogen och kom ut på ett fält och där var dom. Hela gänget. Vuxna, bebisar och så många så att jag inte kunde räkna dom.
Med tanken ”det fick bära eller brista” började jag och Alta gå framåt. När dom sprang stannade jag och Alta vände… Hon skvallrade och skvallrade, vände in, lekte, vi gick närmre och närmre och hon var cool lugn och så jävla duktig! Skvaller, skvaller, skvaller. Dessa hjortar var dock inte lika duktiga och tyckte att vi kunde väl bara gå igenom flocken, så de vägrade att flytta på sig och tillslut fick jag stå och skrika som en annan galning på de fyrbenta tills de sakta, sakta traskade in i skogen. Även här – ingen reaktion från Alta.

Det här som vi var med om igår skulle inte gått om jag inte tragglat den här jäkla skvaller träningen i år, det skulle bara inte ha gått. Här pratar vi störningar på högstanivå, nästan sådär ironiskt. Sedan måste jag poängtera att hon hade lina på sig så om hon var lös kanske utfallet inte skulle vart detsamma men för mig var detta betyget på hur viktigt det är att träna skvaller. Speciellt för oss då vi bor som vi gör. 

Oavsett ras och hund tror jag detta är en av grundstenarna i hundträning.
För vissa tar det längre tid än andra men tillslut ser man resultat
och det är guld värt i vardagen!

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s