Den perfekta bilden

img_7915

Det är lätt att måla upp en perfekt bild över sociala medier, att man målar upp en bild om att allt är guld och gröna skogar, inget kunde vara bättre än just den personens liv, den personen som har allt och som mår så bra och som alltid presterar och alltid har dom där fina bilderna och, och, och. Vi alla har suttit och dregglat framför skärmen och velat byta liv med just dessa människor. Typ byta liv sådär... Igår. 

Stopp. 

Vi börjar om. Sociala medier är alltid vinklat. Eller nej, nu låter det som att allt är en lögn. Så är det inte men (det stora Men) en bild säger inte allt, en text handlar oftast om en enskild händelse och det där djupa, personliga, jobbiga kommer inte alltid upp.
Varför skulle det? Alla vill väl ha ett privatliv – mer eller mindre.

Jag har alltid försökt bjuda er på en del av det tråkiga också, för att visa att jag är precis som så många andra av er. Jobbar, sliter, är trött, har ångest, skrattar, gråter. För det är väl så verkligheten ser ut? Upp & nergångar. Misstag och lärdomar. Livet. 

Jag har nog valt att inte skriva om min svacka, kanske för att jag själv inte har förstått.
Hur kan jag vara så nere när allt är så bra? Vad finns det ens för anledning att klaga?
Men jag vill vara ärlig mot er och mot mig själv.

Att först vara gravid och sjukskriven, sängliggandes, konstant ont, deprimerad, isolerad, ledsen, arg, rädd, ensam… För att sedan bli mamma. Vilket är en extrem omställning vare sig man vill eller inte. Fortfarande ont i kroppen, försöka komma ikapp med det halvåret jag ”missade” under sjukskrivningen, kroppen som skriker av smärta, ta hand om ett barn, träna hundar och Brooklyn som bara vart sämre och sämre. Åka runt hos veterinärer med en sjuk hund, känslorna utanpå kroppen, visste aldrig om jag skulle få hem henne eller inte när jag klev in på en klinik och tårarna bara rann och rann, en unge som bara var några veckor gammal och efter månaders kontroller, på liv och död vid varje besök, ångesten om hon ens skulle finnas kvar nästa vecka eller inte.. tillslut behöva ta det hårda beslutet och släcka Brooklyns liv. Sådär rakt i min famn.
Alta som stod ensam kvar och jag. Helt förstörd med en liten son på armen och med känslan att hela jävla världen vilade på mina axlar och att ingen, någonsin kunde förstå vad jag gick igenom. Jag ville bara lägga mig ner och dö. 

Plugg på distans, bloggen, krönikor, samarbeten, instagram, mail mail, mail, vara en bra mamma, träna Alta, träna hästen, vara en bra sambo, träffa vänner, fundera på framtiden. Prestationsångesten skjöt i taket och ett halvår senare började det bli lite svårt att andas. Lite svårt att ens plocka ur diskmaskinen och lite svårt att komma ihåg alla måsten. Lite svårt att vara bland folkmassor och lite svårt att inte bryta ihop i ens ensamhet. Allting blev plötsligt lite svårt och väldigt deppigt. Nästan lite sorgligt.
För vad har jag att vara ledsen över? Jag har ju ett fantastiskt liv.

Förra helgen bröt jag ihop i bilen, på väg från en namngivelse där folkmassan släckte mig, fick mig att vilja springa och gömma mig, mådde illa, ville inte vara med. och min älskade sambo satte alla mina känslor i ord och jag insåg att det är okey. Det är okey att känna såhär, att må såhär och det är okey att andas lite. Det har vart fruktansvärt mycket under många år, både upp och nergångar och ibland kommer det ikapp en på gott och ont.

Nu har jag en månads semester. En månad när jag ligger här ute i solen med två lurviga valpar över mig och bara är, inget plugg, inga måsten – bara vara. Om jag och lilla sonen bara vill leka i trädgården hela dagen så gör vi det, om vi vill ta en dag i skogen med Alta, Ja då gör vi det! Om jag efter att sambon kommit hem inte vill vara mamma och istället vill glo serier hela kvällen, ja då är det så! 

Det är inte alltid som det ser ut och konstigt vore det väl annars?
Sociala medier visar aldrig allt, de visar bara en liten del av personens liv.
Ta hand om er där ute och skit i all prestation, det viktigaste som finns
är trots allt en själv allt annat är bara en bonus.

Annonser

2 thoughts on “Den perfekta bilden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s