När kalendern förklarar varför man är ett monster

Det har vart väldigt lugnt här hemma på senaste och med lugnt menar jag att det inte har vart så mycket vardagsmisär som det brukar i mitt liv. Det lixom bara rullar på.
Inga konstigheter. Inget att bli upprörd över, inget att skratta åt sådär så att man nästan fulgråter, det bara är. Det här gillar ju inte jag. Det ska vara lite vardagsmisär, toppar och dalar och jag känner i nuläget hur jag går runt och muckar lite bråk med sambon, retar Alta och petar på katten.

Alla är lite för jävla harmoniska och det fixar inte min adhd kropp. Det måste ju hända något. Men ingen av dom bryr sig om mina muckerier, mina triggningar och mina planer. Ingen alls. Inte ens hästen.

Det här gör mig frustrerad. En vardag som bara rullar, herregud vad tråkigt.
Så jag går runt och är lite på tårna, ni ska höra mig i bilen, då skriks det och vrålas åt alla bilister där ute. Om toffeln kunde komma fram så skulle den, tyvärr har man skosnören så det skulle bli lite väl jobbigt i stundens hetta att försöka få av sig dom där skorna.
Men ni förstår, jag är laddad. Blir lite väl provocerad av väldigt små saker som när grannarnas hundar rök ihop och jag ställde mig givakt för att skydda Alta… (som att hon inte kan ta vara på sig själv den där stora vargen) men nej, nej, jag – lilla dvärgen till tjej kavlade upp ärmarna och var redo för att ta emot grannens hundar som förresten aldrig kom för att de var bakom ett helt annat hus (men jag hörde dom och tänk om lixom, då är man ju redo……)  Inte ens när jag ringer till Emeli med hög röst och vrålar får man samma respons tillbaka.

Det känns som att hela världen gått in i en vår koma och själv står jag här redo för fight! 

Jag försöker få ur mig den här energin i stallet – när jag mockar skit.
Då flyger hästbajset där inne i boxen och det är inte alltid jag träffar kärran men där inne står jag och muttrar, kastar bajs runt mig och lyssnar på hårdrock i lurarna.
Kanske lite därför jag även gjort om här hemma, puttat på tunga möbler och svurit i min ensamhet. Skruvat ihop en bänk som hade instruktioner till sig som en annan Ikea katalog och jag har till&med burit runt på barnet i en byggbutik för att se om det finns något jag kan bygga ihop för att bli av med lite energi.

Sedan insåg jag vart vi är någonstans i kalendern.
Vi är ungefär en vecka från tjejveckan. Från mensen. Från helvetesdagarna.
Det gott folk förklarar ju allt. Förklarar även godispåsen som jag smällde i mig i min ensamhet (i smyg) när sambon sov… Igår natt. Det förklarar allt.

Så förlåt alla djur, förlåt till min sambo, till alla bilister och till mina vänner.
Det är snart över och jag kan då gå tillbaka till mitt vanliga jag, i några veckor iallafall.. Tills det börjar om igen med flygande hästbajs och skrik på bilisterna.

#Livet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s