Det här med barn & hundar

Vår lilla tvåbenta börjar växa på sig här hemma. Han kryper, ställer sig upp och springer runt i sin gåstol. Det går fort och han är precis överallt. Och här kommer jag in på mina tankar kring barn och hundar. Vi alla har väl sett hur barn kan ligga i en hög på någon hund, dra denna i öronen och hunden kollar på oss med stora ögon. Många tycker detta är fint, att hunden är snäll. Jag vet inte riktigt om jag håller med faktiskt. Är det verkligen fint? Är verkligen hunden snäll bara för att den inte säger högt och tydligt hur denne känner? Om den hade markerat mot barnet skulle den vart aggressiv då? 

Handlar det inte om att ge utrymme både för hund och barn, att hunden skall slippa dom här situationerna när barnen drar dom i svansen, jagar dom och tränger in våra fyrbenta i situationer som faktiskt alla hundar inte klarar av. Och konstigt vore det väl om alla hundar gjorde det! Vi alla behöver vårt utrymme, vi alla vill kunna gå om det blir för mycket, vi alla vill vila ifred och inte fan vill jag att någon går och petar mig i näsan i tid och otid. Så varför ska vi kräva detta av våra hundar? 

Här hemma försöker vi ge Alta hennes utrymme, de stunder vår lilla går bananas och röjer, kryper runt och när han får de där pingisögonen som tar sikte på de fyrbenta så skärmar jag av. James får vara i ex. vardagsrummet och Alta är i hallen, hon får alltid möjligheten att gå in till oss men hon ska ha ett utrymme dit han inte kommer men dit hon kan gå om det blir för mycket. James får inte heller krypa runt på henne, dra i pälsen eller liknande, varför skulle han ens få göra detta? 

Vi som har djur och barn har ett ansvar, ett ansvar att få alla i familjen att må bra, slippa stress, ha sina egna utrymmen och att få lugn och ro. Det är inte alltid lätt att pussla ihop livet så att alla får sitt utrymme men jag tycker att det är vår uppgift som djurägare.
För de har inte valt att ha barn, det har vi gjort och då måste vi kunna lyssna på deras signaler, underlätta deras vardag och se till att de fyrbenta har det lika bra som de tvåbenta. Vi alla är väl en familj oavsett antal ben?

Sedan finns det en fördel, våra små barn växer upp, fortare än vad vi ibland vill och vi kan lära dom hur man beter sig runt djur, vi kan lära dom vikten av att låta djuren vara och låta djuren ta kontakt och inte tvärtom. Det tar tid och energi att lära våra barn detta men oj vad viktigt det är! För oss, för våra djur och för våra barn så är detta en av grundstenarna när man väljer att ha både djur och barn.

Så nej jag tycker inte det är gulligt men barn som drar hundarna i svansen, inte heller när barn jagar hundarna i tid och otid, men det är inte heller barnens uppgift att ”bara förstå” det är vår uppgift, som förälder och hundägare att vägleda, lära och på vägen se till så att våra djur inte drabbas av dessa trängda situationer. Nästan alla situationer som uppstår är pga. oss, det är för att vi tvingar våra hundar att ta ett ansvar som de inte är kapabla till att ta, ett ansvar som de inte bett om att få.

Jag vet att just det här är ett känsligt ämne, också ett ämne som är otroligt svårt att skriva om utan att kliva över några tår men jag vill tro att det är ett viktigt ämne som bör tas upp, pratas om och hitta lösningar kring. Tyvärr är det allt för ofta som hundar omplaceras för att det inte fungerar med barnen. Frågan som borde ställas då är;
Är det hunden fel eller är det vårt fel? 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s