Kärlek vid första ögonkastet

”Man bara vet. Så fort man ser valpen så vet man. Man känner det i hela kroppen och man får kontakt, det bara är så. Man vet.”

Inte kan det vara så, det ska mentaltestas, kollas upp och fixas och donas. Att få hem rätt valp är inte bara magkänsla, det är så otroligt mycket mer. Inte bara ”känner man” vilken valp man faller för. Inte en chans. Dumheter. 

Vi har en fin historik där Emeli har rätt och jag har fel. Jag kanske inte vill erkänna detta alla dagar i veckan men 9 av 10 gånger är det faktiskt så. Nästan så jag blir förbannad men ja, jag har fel och hon har rätt. Även här. Hon hade så jävla rätt.
När den där första valpen kom ut hände något i mig. Jag föll. Pladask.
Sådär hårt så att det nästan kändes som jag föll handlöst rakt ner i betongen.
Världen stannade och det vara han. Han, han, han. Cody. Lilla underbara Cody. 

Valpningen var klar och Emeli sa det jag ville att hon skulle säga att första valpen är Cody, det är han som blir vår och ännu en gång tårades ögonen upp. Och när jag höll i honom och lite tyst frågade den där valpen ”Kommer du och jag köra lydnad tillsammans..?” Så ser jag i ögonvrån hur Emeli kollar på mig.. ”NEJ låt mina malamuter vara nu SARA för i HELVETE, vi har pratat om det här! Låt dragisarna vara dragisar med Chribbe och så får du vara galen och träna allt och inget med Aussien! Okey?!” Jag bara skrattade, vi har ju en deal så jag får väl låta dragisarna vara dragisar helt enkelt. Att ens uppfödare och bästa vän tycker att man gör ”för mycket” med sina hundar är trots allt en väldigt fin sak att få kritik om så det var bara att pussa lite på Cody och lova Emeli att jag inte ska gå lika bananas med honom som jag gjort med Alta. Lovar och svär. 

När vi var helt klara med valparna så lät vi Fröja få vara med de små, vila ut och dagen efter åkte Emeli till jobbet. Jag passade valparna och resten av flocken, lekte lite med James och när Emeli kom hem tog vi en runda ute hos henne. Alta fick springa lös och många fina bilder togs. Att se ens hund springa lös, hoppa bland stock och sten att bara få vara. Det är lycka för mig. Ren och skär lycka. Dessa dagar har vart helt magiska men jag måste erkänna att när jag väl kom hem i tisdagskväll så gick luften ur mig.

Både jag, Alta och lilla James tokdäckade och Alta gick inte upp förrens vid lunch dagen efter, för att kissa och lägga sig i hundgården för att sova vidare. Vi alla var helt slut. 

Så många månader som vi väntat och längtat efter dessa valpar, efter vår blivande Cody och nu äntligen är han här. Det är en dröm som går i uppfyllelse och jag ska inte ljuga, det var kärlek vid första ögonkastet. Sådär putti-nuttit, tramsigt och töntigt men helvete vad vackert och magiskt. ❤ Det kommer bli en fröjd att följa denna kull och få hem denna herre, vi längtar och nedräkningen har börjat. 8 veckor kvar tills valparna kommer hem.. 2 små fyrbenta i olika former och färger.

För ja juste, ni vet väl att Aussie kullen också är födda? Inte?
Får bli ännu ett valpinlägg, imorgon, Håll ut!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s