Valpningen med stort V

…Emeli stod redo, sprayade ner håret med hårspray och berättade allt jag måste ha koll på, om något händer så får jag ringa så kastar hon sig in i bilen och kommer hem.
Klumpen i magen växte, herregud tänk om något händer och om jag måste förlösa valparna själv, kommer det gå, tänk om något händer, herregud vad gör jag då.
Självkänslan gick från 100 till minus 35. Att säga att jag var nervös var en underdrift,
jag ville fly fältet, springa in i en av hundgårdarna och sätta mig i fosterställning.

Emeli hann inte till jobbet och Fröja satte igång valpningen precis innan hon skulle åka iväg. Plötsligt fanns det ingen tid att vara nervös på, ingen tid att tänka, ingen tid att reflektera. Nu kommer dom och det är bara att köra.

Plasthandskarna åkte på, Emeli hojtade att nu ”Nu kommer första!”
Handdukar, väga, fixa, dona. 

Första valpen som kom var en grå hane, stort fint huvud med fyra vita tassar och en stor och härlig bläs. Stor som bara den och fnittrandes frågade jag ”Kan det vara våran herre, kan det vara lilla Cody?” Sen flöt det bara på, valparna kom med snabba mellanrum och när det kom två små tvillingar kände jag hur gråten var riktigt nära. Vilken grej och vad duktiga både Emeli och tiken Fröja är. Att få möjligheten att uppleva detta… Ja tårarna smällde upp i ögonen och Emeli kollade på mig lite snabbt.. ”Vafan Sara sluta va så KÄNSLIG, sluta nu, FAAAN snart börjar jag också gråta!” Lite halft hulkandes fick jag bara ur mig att, ”det är ju så himla fint!” Sen hör jag bara hur Emeli säger att nu kommer en som antagligen är död, nej, nej, är den död?

Emeli kämpade, den skulle överleva. Hon gnuggade, tröck på lilla hjärtat och försökte blåsa liv i den lilla. Om och om igen och världen stannade bara upp. Det kändes som en evighet och tillslut var det bara att inse att den lilla inte klarade sig.  Helvetes jävla skit, jag visste inte om jag skulle bryta ihop på plats eller bara inse att världen är förjävla grym ibland. Jag valde att inse att universum är ett jävla as och fokuserade på resten av valpningen och den lilla tvåbenta som satt i vardagsrummet och lekte.

Det var ett jäkla spring mellan valparna och den tvåbenta men det gick bra och jag måste erkänna att jag är riktigt stolt över vår lilla 7 månaders son som faktiskt är rätt cool med livet han kastats in i. 7 månader och redan fått vara med på en valpning, det är det då inte alla som får göra och med glimten i ögat sa jag lite fint till James att ”mamma har sina förväntningar på dig, Sveriges nästa hundcoach, Ja tack!” 😉

Mitt i hela valpningen hör jag hur Emeli skriker rakt ut.. ”SARA PIZZORNA!”
Ja… pizzorna som vi slängde in i ugnen precis innan stod nästan i lågor inne i köket och när jag kom in springandes (slirandes in över golvet) så hade det nästan börjat brinna inne i ugnen… och på två röda var hela köket rökfyllt. Underbara dag. Var är det som händer?!

Tillslut efter några timmar var valpningen klar…
Så vilken valp blir vår och hur gick resten av natten samt dagen efter?
Det tar vi i morgondagens inlägg 😉 Bildbomb nedan!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s