Testa inte det här hemma…

Jag har tidigare haft med mig Alta lös när jag är ute och rider tills den där j*vla haren ploppade fram framför tassarna och den där stadgan som man försöker få till försvann, nej förlåt, kastades åt helvete och hunden försvann efter den där haren. Jag satt på hästryggen och sambon fick komma ut och hämta hem Alta. Efter det slutade jag ha med henne tills jag vågade mig på det här med midjebälte och ett längre koppel.

Jag vet att detta koncept är lite sådär.. Menat att sluta i katastrof. Jag har ju själv tidigare skrattat åt folk som rider med deras hundar kopplade då det faktiskt är en risk.
Tänk om hästen blir rädd, eller om hunden hamnar i en situation där den antingen känner sig trängd eller behöver komma ifrån, snabbt. Då blir det jobbigt. 

Jag var lite svettig när jag hoppade upp på hästen med Alta knäppt i mitt midjebälte.
Faktiskt. Jag var skit nervös. Tänkte att idag är dagen som vi dör. 

Vi kom tio meter från stallet så sprang en fasan ut framför nosen på Alta, jag var snabb med mitt ”framåt” kommando och hon släppte fokusen på en sekund och fortsatte.
*Peppar, Peppar* Nu kan det väl inte hända något mer, tänkte jag och fortsatte framåt.
Jo då, hälsade hästen, det är ju storm ute! Så han trippade på tårna, kastade sig för precis allt och Alta traskade på breve som att hon aldrig gjort annat. Nu började jag bli nervös på riktigt men när vi var inne i skogen så var blåsten borta så då kunde det bara gå framåt.
Hej sa 10 hjortar som bestämde sig för att blockera grusvägen framför oss, springa in i skogen för att istället vända och springa ut mitt framför oss igen för att ta sig till andra sidan. Orädda hjortar i flock.. Som inte kan bestämma sig. Jag var inte helt nöjd.

Där och då trodde jag att Alta skulle gå bananas, Hästen skulle ställa sig på bakbenen och jag skulle åka av och släpas efter en galen malamute genom halva skogen. Den där nervositeten slog över till ren skräck. Men jag hann agera och när Alta vart lite blockerad av allt vilt som sprang sådär 5 meter ifrån oss manade jag på hästen och vips så var Alta med på banan igen och fokuserade på att hålla sig vid hästen på vänster sida.

Mitt hjärta svämmade över av stolthet och när vi kom till stallet fick både häst och hund en hel näve med godis, klappar och beröm. Den här turen kunde och (nästan borde ha) slutat i katastrof men istället fick jag svart på vitt att vi faktiskt kan göra såhär, Alta kan följa med på en tur eller två i veckan och det går bra, vi har kommit så långt i vår träning att det här blir ett komplement i träningen de dagarna vi behöver få häst och hund klara på samma runda. För om vi klarade denna runda så kommer vi klara alla andra rundor.

Jag tycker fortfarande det är lite sådär att rida med hund i koppel men det är upp till var och en, för om det går bra och fungerar så är det optimalt! Jag måste erkänna att det är en sten som lättar nu när jag vet att jag kan ha med Alta på ridturerna, just för att det är en bra träning och sedan är det roligt för en själv att kunna kombinera och se lyckan hos sin hund på dessa turer. Det är ju ren glädje att kunna ha häst och hund tillsammans.  Nästa tur hoppas jag dock på att alla vilda djur häromkring kan låta oss få en friväg så att vi kan få en runda utan att fasaner, harar och hjortar skall säga hej haha!

#Livet på landet 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s