Pistolmannen på stenen

Häromdagen var jag ute och red, passade på innan det vart becksvart ute på landsbygden och stack iväg på min vita fara. Ut i skogen trallade vi på, hästen och jag.  När vi väl kom ut ur skogen tänkte jag att vi skulle ta en liten sväng mellan åkrarna, ta en premiär galopp i vår igångsättning och när jag svängde förbi ladan ser jag en kille, helt mörkklädd på en stor sten. ”Hej, Hej” ropade jag glatt och han kollade tyst på mig. Försökte vinka förbi mig och då ser jag.. Hur han håller i en stor jävla pistol.. Inga jaktskyltar.. Inga vanliga jaktkläder.. Vart är resten av jaktlaget? Jag fick panik. 

När jag kom tillbaka till stallet ringde jag sambon i panik.

Jag – Det sitter en jävla pistolman på stenen bakom ladan! Helt själv!!!
Chribbe – Okey…
Jag – Asså jag skämtar inte han sitter där på stenen!
Chribbe – Jaha…
Jag – Ska vi ringa snuten eller vad här det här, varför är du så LUGN?!
Det är en jävla snubbe med PISTOL som springer runt i skogen för i helvete!!
Chribbe – …Ring grannen bara.

Ringer grannen.. 

Jag – Asså det är en kille som sitter själv på stenen bakom ladan med ett gevär!!!
Grannen – Okey.. Vad gjorde du då?
Jag – Vadå gjorde?! Jag red hem, fort som fan!
Grannen – Frågade du inte vad han gjorde?
Jag – Frågade?! Han satt ju med ett jävla gevär, jag DROG!
Grannen – …. Tystnad..
Jag – … Har jag bott i stan för länge eller…?
Grannen – … Haha, ja Sara det var nog bara en av jägarna som skjuter av vildsvinen.
Nästa gång du ser han så kan du fråga han vad han gör bara.

En timma efter mitt ”överdramatiska beteende” ringde Erica som jag delar hästen med,
självklart försökte jag även få tag på henne i mitt flyktförsök på hästen från pistolmannen  och när jag berättade för henne så fick jag äntligen en respons som jag ville ha, ni vet i stil med ”Fy fan vad läskigt, Jag skulle också ha dragit!!” Tack älskade vän för att du reagerar som jag gjorde. Men tydligen är detta helt fel här ute på landet. Här ute är det helt normalt att man sitter på en stor sten klockan 5 på eftermiddagen med ett gevär, helt normalt och om man ser detta ska man stanna, gärna hoppa av hästen, gå fram och FRÅGA vad denne gör på stenen och med sitt gevär. Gärna ta en cigg och kallprata lite för att öka på grannsämjan här ute på landsbygden. Att bli rädd, dra hem och ringa runt till alla i sin närhet med andan i halsen är inte ett normalt lantis-beteende.

Sanningen? Jag vågade inte gå ut ur stallet tills det här var ”löst”. Observera då att vår ytterdörr är cirka 20 meter från stallet. Jag skulle vart hemma på sådär 3 sekunder men jag VÅGADE inte gå ut för att jag trodde att det var en snubbe som skulle skjuta sönder mig, mina grannar och hela min familj i skogen. Den enda som skulle överleva var katten,
( för jag tror in i benmärgen att den där katten kommer överleva oss alla.) Så när jag då ringer min kära sambo och han inte svarar.. Då ville jag på riktigt börja gråta, om han inte skulle ringt upp 10 sekunder senare skulle jag gömt mig i hästboxen, under krubban.
För säkerhets skull. 

Bara så ni vet, ni i förorterna- Här ute på landet händer det grejer också.
Det är hårt och väldigt nervkrävande vissa dagar.
Denna dag är ett ypperligt bevis på hur hårt livet kan vara här ute.

#Livet på landet

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s