Vi har kommit in i ett super lunk här hemma och verkligen landat i mammaledigheten. Både jag och hundarna. Från att ha känt att ”Nä det här är ju bara jobbigt och tråkigt”
så börjar det bli lite mysigt. Varje morgon ligger jag, hundarna och katten i sängen och myser, katten går sitt varv, stångas, buffar och tvättar både Brooklyn, Alta och mig
innan jag smyger upp dricker lite kaffe med Alta vid fötterna och pluggar en stund.
När lilleman vaknar så får han sitta i sin stol medans hundarna får mat, leker lite på tomten innan Alta springer ut i hundgården och lägger sig och kollar på hästarna i hagen.
Ibland åker vi på små äventyr och ibland är vi bara hemma hela dagen.
Nu när Brooklyn mår som hon gör försöker jag passa på och bara vara med hundarna,
lägga ut lite sök-övningar här hemma, skogspromenader och mys på soffan.
Lilleman bjuder på leenden, energi till tusen och gurglar fram sina meningar och det är nog nu det börjar bli lite roligt att ha barn. När den där responsen kommer.
Han ler stort när Brooklyn och Alta närmar sig och om tjejerna fick bestämma skulle
de ligga nära den lilla och pussas hela dagarna. Dock försöker jag lära dom att man
får vara med, men ska ha lite avstånd. Inte bara pusskalas haha! 🙂
Igår åkte vi till klubben en sväng och tränade på impulskontroll och fotgång.
Alta levererade bättre än förväntat trots löpet som är på väg men den lilla
la in sitt veto och skrek non stop under den timman som jag var på klubben.
Han ville inte vara med. Och de stunderna kanske det inte är sådär super roligt
med en liten men där och då var det rätt skönt att det faktiskt bara var jag
på plats och att vi trotts allt gnäll tog oss igenom vår träning.
Om inte annat var det ett bra störningsmoment i ens träning haha! 😉
Passout! 