Livet på Landet

dsc_1564

Här hemma är det bara lera och gegg nu. Snön är borta och plusgraderna ligger på.
Igår var vi ute på en mysig skogspromenad och Alta fick springa lös med klövjeväskan.
Mitt i skogen ser jag hur hon fick syn på något vilt och struttade iväg.
”Ja, Ja, hon kommer väl när hon kommer” tänkte jag och vi andra gick vidare.

För precis så brukar det vara, så kommer hon glatt någon minut senare.
Denna gång måste hon glömt bort att ha koll på oss helt och när ingen Alta dykt upp efter halva vår runda vände vi och gick hemåt. Jag brukar dock vara rätt lugn med tanke på vart vi bor så finns det ingen risk att någon bil kommer, inte heller massa människor utan i värsta fall så kan hundarna här ute springa runt på åkern eller säga hej till någon av våra grannar. Oavsett så blir man lite nervös när ens hundar är på egna äventyr såklart.. 

Tillslut kom vi till vår lilla grusväg och där såg man snabbt stora tassavtryck i leran, fint längst höger sida av grusvägen i harmoniska steg.. Sen såg jag grannen som stod med ett stort leende på läpparna..

”Har du min hund?” ropade jag till ”M”
”Haha! Hon kom så fint gåendes här på vägen så jag släppte in henne i hundgården!” ropade ”M” tillbaka! 

Jag kunde inte hålla tillbaka skrattet, måste sett rätt roligt ut när Alta av storlek XXL
kom gåendes i sin ensamhet, i lugn och ro, fint på höger sida av vägen med sin
klövjeväska på ryggen. Hittar man inte mamma i skogen så går man helt enkelt hem igen! 

Älskade Alta, det är tur att vi har så bra grannar och att du är så jäkla snäll!

#Livetpålandet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s