Mot Hundtränarna

Tänk att det var en hel månad senast vi var hos hundtränarna sist.
(Kan ni läsa om här.) Och oj vad jag har tränat här hemma. Filtarna har åkt fram
varannan dag och vi har tragglat och tragglat. Jag var redo och taggad till tusen!
Två dagar innan vi skulle åka dit händer det vi absolut inte trodde skulle hända..
Brooklyn får ett nytt anfall. Anfallen som vi trodde skulle vara borta efter hela hennes utredning men nej.. Så handfallna som vi faktiskt är i hela denna situation valde vi
att låta henne vara hemma och hoppa över månadens träning hos Hundtränarna.

Vi åkte dit med endast Alta och från att vi steg in i lokalen så kändes den där peppiga känslan (Nu ska vi ta över världen) väldigt långt borta, Alta var flackig, stressad, jag blev
frustrerad och sambon var trött. Tränarna peppade oss in i det sista och efter en stund släppte det och vi började få till lite resultat. Följsamhet, stadga, passivitet.

dsc_2262dsc_2285dsc_2295

Det är perioder som dessa, när livet känns lite motigt som jag tycker det är så otroligt viktigt och bra att ha tränare för de peppar oss, de ställer lite krav och man kommer snabbt ur den där motiga bubblan och lägger in en ny växel igen.
Det ska vara roligt att träna, för oss, för djuren – annars kan man lägga ner,
Men ibland behöver man nya verktyg på vägen för att det ska flyta på och det får man hos bra instruktörer. Även om vi inte tog ”världen med storm” denna gång så har vi nya verktyg, peppade ägare och hundar som glatt skall fortsätta träningen fram tills nästa månad när det är dags igen att få ännu en träningstimma av Hundtränarna i Bromma. ❤

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s