När sambon är borta…

Även min sambo sticker emellanåt iväg på äventyr och denna gång var det bärs i den stora staden. Vilket innebar att jag var hemma med liten bebis och alla djuren. Äsch vad gör det, det har man väl klarat förut tänkte jag lite halft peppande i huvudet.

Folket det gick käpprätt åt helvete.

Min förkylning blommade ut och gav mig en febersmäll som heter duga.
Katten lekte rövare med en glad Alta bakom sig och Brooklyn tyckte att det var dags för en kväll när matte baaara klappar på henne. Bebis? Vägrade sova, ville stå upp med mammas hjälp och varje gång man inte fick stå upp, gurglandes, dregglandes så skreks det rakt ut.

Hundarna fick stå i hundgården nån timma eller två och när det var dags att ta in dom sprang Brooklyn raka vägen in. Satte sig snällt i hallen och väntade. Alta? Hon sprang
runt på tomten, runt, runt, runt. Här ska vi inte gå hem, varför gå hem när man kan leka i snön? Där någonstans hör jag hur barnet börjar skrika inifrån, så han skrek, Alta sprang och jag gjorde det man absolut inte ska göra. Svor och skrek i mina foppatofflor ute i snön.
”Helvetes, jävla skit!!” Klart Alta inte ville komma till mig när jag var sådär sur så hon sprang raka vägen in i hundgården igen och jag stängde. Ja då får hon vara där helt enkelt. 

In och fixa, ta hand om bebis, klappa på Brooklyn och i denna misär somnade både jag
och den lilla tvåbenta på soffan.Vaknar upp, lägger lilleman i vaggan och går ner…
Hittar inte Alta. Letar och Letar. Möts av en katt som stångar fönstret och skriker på andra sidan fönstret. ”Hur kunde du GLÖMMA MIG här ute mamma?!?!”
Och då slog det mig.. ”Helvete, Alta! Hundgården!” Folket, jag sprang ut. i mina tofflor,
utan jacka med feberyran sprang jag för livet ut till hundgården där hon satt i snön helt själv. ”Förlåt, Förlåt, Förlåt, matte älskar dig det vet du va Alta, jag ääääälskar dig.
Kom, Kom så går vi in och myser du och jag!

HA, Glöm det tänkte hon och samtidigt som jag tar tag i henne och öppnar dörren så kastar hon sig, jämfota med den där blicken. Den där busblicken. 
Jag rasar, rakt ner med ansiktet före i snön. Vägrar släppa Alta så hon springer runt,
jag åker efter, plogar upp snön med hela mitt ansikte, svärandes, skrikandes och Alta hoppar runt som en galning. Tillslut låg vi båda i en hög i snön, hon helt överlycklig och jag.. mindre lycklig… Där någonstans lyckades jag kravla mig upp, ta mig in med Alta och smsade sambon. ”Jag hämtar dig inte. Ta en taxi. Jag Ger upp.”

Katastrofkvällen 2.0 och jag lovar att om man kollar ut på gården så ser man ett långt
spår där jag vart släpad efter Alta i snön och det är kvällar som dessa som jag inser hur mycket jag ÄLSKAR min sambo. Tack för allt du gör för mig, för oss. ❤ Lämna mig aldrig. Det skulle bli kaos. True story. 😉

dsc_2166

Hulliganen ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s