Lördagskatastrof

Alla som känner mig vet att jag är en tidsoptimist. Eller nej, antingen är jag supertidig,
typ en timma tidig eller så är jag sen. Med sen menar jag dock inte katastrof-sen utan
mer ”Fint folk kommer sent – Hö, Hö” Ja ni vet, sen men sådär att det ändå är lite OK.

När vi åkte från Malamutepacklife visste jag att jag skulle bli sen till kvällens middag.
Typ sådär en kvart, max. Jag visste att jag hade bråttom men när vi kom hem och jag inser att vi inte alls skulle mötas sju i stora staden utan sex, ja då jävlar i gatan inkom paniken på riktigt. Jag tror aldrig jag har duschat så snabbt, drog på mig det första jag hittade i garderoben och kastade mig in i bilen. Tutade iväg alldeles för snabbt på motorvägen, sprang från parkeringen till pendeln för att mötas av skylten ”Ersättningsbussar”
Hell no! Springer tillbaka till bilen, ut på motorvägen igen. Stannar i Spånga,
Hoppar på tåget där och inser att jag har ingen aning om vart jag ska.
Alltså ingen aning. (Inser även att jag glömt presenten hemma… såklart.)

Får ett sms ”Hoppa av i Karlberg.” Sagt och gjort. Jag hoppar av i Karlberg
och bestämmer mig för att gå till Resturangen, här ska vi inte betala ännu en SL- biljett
(Livet på mamma penning!) Jag knatar på i stormen och inser att det är bra kallt faktiskt. Inser även att min GPS villade runt mig åt helt fel håll och här någonstans hamnade jag i en mörk gränd, ni vet en skräckfilms-mörk-gränd. Ja, precis en sådan och plötsligt så
ser jag hur det kommer en råtta springandes. Där står jag och denna råtta och kollar på varann i mörkret och tillslut mumlade jag arg att det är då fan att du kommer hit helt oberörd och glor på mig, saknas bara en clownjävel. Jag fortsätter gå och (inget skämt)
råttan går breve mig tills jag kom ut ur gränden.

Här någonstans insåg jag att ikväll är livet ett skämt.
Skit i mammapengen, skit i bussarna och ge mig en jävla taxi!

Efter mycket om och men fick jag tag på en taxi och jag kommer tillslut fram till restaurangen. 3 timmar sen. låt mig skriva detta igen – 3 timmar sen. 
Att vara sen tog plötsligt en helt ny nivå. Stressad som få hann jag beställa in
och svepa en kaffe innan vi fick lämna bordet. För att sedan vända och åka hem.

Lördagskatastrof. Livet. Misären. Ironin. 

🌸 Sara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s