Vad hände med parningen?

Dunder & Brak Alta och Karak från Wildshenanigans skulle paras och sedan
vart det tyst. Väldigt tyst. Det kanske är dags för mig att berätta varför…

Jag var höggravid och parningen skulle ske samma vecka som lilleman
skulle komma ut. ”Ja, ja vi är van vid att pussla” var svaret till uppfödaren
när hon nervöst frågade om vi orkade rodda i allt det här nu. Nemas Problemas! 
Det här gott folk är typiskt oss här hemma. 99% fixar vi våra konstiga pussel.
Fram till detta. Trotts planerat kejsarsnitt så bestämde sig bebis att komma två dagar tidigare, alltså samma dag som parningen skulle ske. Jag var förbannad, ville gråta, reklamera barnet(?) Men vad gör man.. Det var bara att välkomna den lilla till
världen och hålla tummarna på att det skulle gå med parningen så fort vi var hemma igen.

Vi kom hem, jag med ihopsydd mage, tre dagar gammal bebis så kom folket
med hundar och det var dags att rodda och ordna. Men nej… Nej, nej..
Dagen efter testade vi igen men .. Det var kört. Vi missade höglöpet,
inga valpar denna gång utan istället en liten bebis. Bitterljuva liv eller vad säger ni? 

Jag var helt knäckt efter detta och ville lägga mig ner i en hormonhög och bara gråta..
Därav tystnaden. Det kändes typ som ett misslyckande att vi inte fick ihop denna
parning för att jag låg på BB haha, rätt ironiskt faktiskt men skam den som ger sig,
nästa löp kör vi igen! Som Emeli sa ”Bebis vart det, men på två ben bara!” 😂

13532819_10153711427747423_8321829987749055527_n

🌸 Sara

Annonser

2 thoughts on “Vad hände med parningen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s