En ny verklighet

dsc_0957

Dagarna rullar på som mammaledig och vi börjar hitta våra rutiner.
Varje morgon är det morgonmys med inte bara den lilla tvåbenta utan även båda
hundarna i sängen och ibland (när herrn i huset vill vara med) så hoppar även
katten upp och myser med oss! Sen är det dags för frukost, till liten, till fyrbenta
och sist även till mig. Sen är det bara att slänga på hundarna diverse utrustning
och i med ungen i bärselet och ut i skogen! De dagarna jag har hästen får hundarna antingen hänga i hundgården eller vara med i stallet när jag fixar och donar,
liten hänger med även här innan det är dags att gå hem och blogga,
skriva krönikor, svara på mail och plugga, plugga, plugga.
Och vipps är sambon hemma och tar över lilleman-jobbet!
Dagarna Swischar förbi och innan jag vet ordet av det så börjar det om igen.

Jag fick frågan om jag känner mig mer begränsad och hur
dagarna rullar på här hemma? 

Jag tänker inte romantisera detta allt för mycket, det är en annan verklighet.
Om lilleman är hungrig är det bara att släppa allt och mata. Jag kan inte lämna
han hemma och säga ”ses om en stund!” Som sagt, en annan verklighet.
Men det blir verkligen vad man gör det till. Jag är ute och tränar, traskar och njuter
av naturen. Pysslar i stallet och jobbar vid datorn, han är såklart med på allt det här
och jag kan hålla mig sysselsatt så att jag inte klättrar på väggarna här hemma i
”vår” ensamhet tills sambon kommer hem. Fördelen här är att jag har intressen
som är väldigt lätta att ha med honom på, jag vill vara ute i naturen, träna djuren,
pilla på datorn och fixa här hemma. De gånger jag vill ut och springa av mig i
staden med vänner tar sambon över och jag kan vara mig och inte bara mamma
för en stund. Detta gott folk kallas överlevnad! Är man två ska man avlasta varann! 

Jag fick höra allt för ofta under min graviditet att nu, ”Nu Sara kommer du
inse att du inte kan hålla på som du gör. Du kommer inte kunna behålla alla djur
och glöm att ta in fler hundar. Ha, nu kommer du se hur det är!” Att höra detta
gjorde mig fruktansvärt ledsen, rädd och orolig inför denna tid. Tänk om allt de sa,
tryckte upp i ansiktet på mig med deras flin… – Tänk om det var sant…
Vad gör jag då? 

Till er där ute som får höra samma saker som jag hörde, De har fel.
Oj vad fel de har. Vill du så kan du! Lyssna inte, försök att låta kommentarerna
rinna av dig. Prata med folk som lever som du gör och låt inte de andra komma åt dig!
Vi njuter av varje dag med häst, två hundar, katten och liten tvåbent.
Kommer det fler hundar? Ja det får tiden utvisa men till er som tyckte er veta.
Ni hade fel, från hela mitt hjärta kan jag nu säga att Ni hade så jävla fel.

dsc_1062

#Att bevisa motsatsen. 🌸 Sara

Annonser

6 thoughts on “En ny verklighet

  1. Åååh, folk! Man blir så less på dom ibland. ”Du kan inte håll på som du gör”, vad är det för jävla mening egentligen?! Du har ett intresse, ett STORT INTRESSE som tar viss plats. Det är inte ”att hålla på som du gör”! Det är att ha funnit något, något som man brinner för, som gör livet värt!
    Att ha en liten plutt gör ju bara att man får ÄNDRA lite, INTE SLUTA! (hahaha, jag blir så arg, så jag måste skriva med stora ord ibland)!

    Jag antar att det är ingen som sagt något sådant till din karl, Chrille? Han kan gått fortsätta hålla på med det han gör, för han är ju bara pappa och behöver inte fundera. Det är ju du, Sara, som är matmaskinen… Eller?! BAAH!

    Jag tycker det är AWESOME! att du skriver om hur det är, inte på ett romantiskt sätt, utan att det är en annan verklighet! Jag själv har inga planer på kids, men det finns ju massor av människor där ute som har en liknande verklighet som du. Så det är awesome att du skriver och peppar!

    Folk borde sluta lägga sig i så mycket.

    Liked by 1 person

  2. Nu har jag inte egna barn men jag känner att vissa föräldrar har en ensidig syn på detta med föräldraskap – att det måste vara på ett visst sätt och inget annat duger – då är man en dålig förälder. Alla familjer är olika. Varför skulle man inte kunna ha barn och djur? Man anpassar sig. Barnet behöver inte ta över hela ens liv så man inte kan göra något annat än bära på barnet. Lycka till eran familj 🙂 Gå er egen väg!

    Liked by 1 person

  3. haha älskar att du blir så ”upprörd” då känner vi lika! Nej aldrig har sambon min fått dessa frågor, kommentarer eller ”råd”, självklart faller detta endast på mig! Tror det är någon slags kultur i vårt samhålle att tjejerna ska ge upp allt medans killarna kan fortsätta deras liv ”som vanligt.” Jag kommer fortsätta skriva om detta med förhoppningen om att som du skriver peppa andra och också få andra att förstå att det går, allt det här går men lite mer planering än tidigare. Stort tack för dina fina ord det värmer verkligen! 🙂 ❤

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s