8 tassar och 2 små fötter.

vagn2

Nu har vi vart hemma två hela nätter med Lilleman och alla djur.
Här måste jag faktiskt erkänna att jag var lite nervös inför introduceringen.
Inte för att våra djur skulle vara ”elaka” eller inte tycka om vår lilla tvåbenta för
jag vet hur många timmar jag och djuren tillsammans har i ryggsäcken kring
just det här med hur man beter sig kring små barn, nej utan för att det skulle bli en
jobbig period då det nu är i vår familj som det nu tillkommer en familjemedlem.
Det är inte längre träning i några timmar hos en vän, utan vår riktiga verklighet.
Jag var rädd för att hundarna skulle känna sig utanför eller älska den lilla
lite för mycket och försöka sig på att vakta honom.

Alla tankar och lite till snurrade runt, vilket nog är helt normalt
med alla hormoner i kroppen som man har i detta läge.

När hundarna väl kom hem så fick jag den där blicken av Brooklyn,
lite som att hon menade på att ”Nu matte har du utökat denna familj så det räcker.
Jag låter honom vara så länge du bäddar till soffan åt mig så att jag kan sova
några timmar. Du vet, jag har haft några jobbiga dagar faktiskt.
” Med den
blicken sagd bäddades soffan och jag gick med på prinsessans krav vilket har
resulterat i en fruktansvärt nöjd Brooklyn som kollar på lilleman innan
hon nöjt somnar om bland hennes kuddar och duntäcken. ❤

Alta däremot.. Hon trodde (och tror fortfarande) att vi har tagit hem en liten människovalp till just henne. Ögonen lyser av kärlek i denna hund och hon
trippar på tå i ren extas efter lillen. Ja, hon vart lyrisk och lever i sin egna bebisbubbla
där hon menar på att ”Tack för att ni tog hit han, men jag tar över nu, det är lugnt!”
och jag promt bestämt breve försöker få denna Alaskan malamute dam att förstå
att ”Lilleman är först och främst mitt ansvar – inte ditt.” Alta godtar detta bittert
och löste dilemmat genom att springa bakom mig och husse när det är dags för
matning, byten och små gnäll. Hon följer med som en skugga och håller sitt avstånd
enligt mattes anvisningar.. För då får man iallafall vara med! 🙂

Det har verkligen gått jättebra med hundarna och igår fick jag uppleva en
efterlängtad aktivitet. På egna (halv stappliga) ben med Alta vid min sida
gick vi ut på en skogspromenad. Det har inte jag kunnat göra på månader.
Mina problem med foglossningarna gått från status (inte ens kunna gå
och kissa själv utan mediciner i kroppen) till bara över några nätter
efter förlossningen kunna vara så rörlig så att jag som igår
kom ut på en 2km promenad.. Jag tänker inte ljuga – Lyckan var total!

vagn1bild4

Idag är det inte bara fullt upp med bebisplaner utan även självklart med hund.
Om några timmar är det dags för ännu en träff gällande den planerade kullen
mellan Alta och Karak. Min plan är att kasta ihop lite scones till folket, plocka bort
det sista av det som skall städas i hemmet och ta ut hundarna på en kortare runda.

Fullt ös som vanligt och jag önskar er alla en riktigt bra lördag! 🌸 Sara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s