Livet på Citodon

DSC_0312

Att ha värk i kroppen och vara gravid är en riktigt dålig kombo. Helt värdelös kombo.
Skit i det här med att du måste vara sjukskriven, att hela ens vardag hamnar lite på sin spets och att du pendlar mellan att vara sjukt arg och bitter till ledsen och deprimerad.
Allt det är ingenting i jämförelse med att du inte får något alls utskrivet gällande smärtstillande. Du får snällt sitta där med dina värdelösa Alvedon som du
helst av allt bara vill spola ner i toaletten. Men igår hände något, efter ännu en
gråtfest hos Barnmorskan så skrev de äntligen ut Citodon i kombo med alvedon.

Natten..
Åh hur ska jag förklara denna natt.. Jag kom upp ur sängen utan att det
svartnade för ögonen alla tusen gånger som jag behövde kissa, jag svävade över
Alta som såklart lagt sig mitt framför dörröppningen och misse låg och spann
i min famn tills jag somnade om efter alla de gånger jag vaknade under natten.
Jag kunde kolla på sambon och Brooklyn som låg å snarkade högt utan den
där välbekanta känslan av att jag ville sparka till dom så att de vaknade
å typ tvinga dom att vara vaken med mig. Nej, nej inget sådant alls,
bara att det var första natten på månader som smärtan inte knäckte mig.
Lovley.

Morgonen..
Jag vaknade upp och.. ville inte gråta. skickade ett sms till sambon. Ordagrant.
❤ Citodon ❤

Vid Lunch hörde jag hur en lastbil åkte fram och tillbaka på vår väg och se på fan,
det var dags för 200 kg färskfoder att hitta hem till oss och jag struttade ner för
att ta emot denna man. Papper fylldes i och så händer det som inte får hända..
Trucken fastnar på vår uppfart. Lite halvgroggy på medicinen knatade jag över till grannen, den grannen som jag nästan aldrig vågat prata med under mina 5 år här
och han är självklart den som Alta tycker om att springa till.. Lös.. Mot hans vilja..
Om jag ska vara ärlig tror jag tillåmed sambon är lite rädd för denna man.
Så han öppnar dörren i bara kallingar och där står jag..
”Ja asså.. Du är ju stark! Kan du hjälpa mig?” Helt ärligt, jag stod där som ett
annat pucko och sa precis till min granne att han är stark.. Herregud..
Men han kom ut och de höll på med den där jävla trucken. Tillslut kollade de på
mig och bad mig hoppa in i min bil så att vi kunde dra loss trucken.. Mitt svar..
”Nä alltså.. Nu är det såhär att jag är hög på Citodon.” Där står jag,
höggravid i mina foppatofflor med ett fånigt leende på läpparna och säger
att jag är .. hög.. ordvalet kanske inte var det bästa och jag vill inte ens veta vad
grannen tycker om mig efter den stunden när han snällt fick hämta sin bil
och dra loss trucken åt hans.. drogade, gravida, granne. Bra jobbat Sara! 

eftermiddagen var det dags för ännu ett besök hos Barnmorskan och väl där satt Chribbe och kollade sådär konstigt på mig, om och om igen. Jag började fundera på
om jag hade en skog mellan tänderna eller om världens största finne tagit över min panna.. Tillslut frågade jag vad det var, VARFÖR kollar du så konstigt på mig?!
”Asså.. Du är så glad lixom.. ” Ja du min kära sambo, livet på Citodon!

Nu är det kväll igen och både jag och hundarna är på lite bushumör.
Alta har drivit husse till vansinne genom att smyga sig fram, vifta på svansen
för att sedan yla han rakt i ansiktet.. Vad hon gör sen? Springer till mig som fnissar
som aldrig förr.. Brooklyn studsar runt som att hon var 3 år upp & ner för trappen,
soffan eller sängen, soffan eller sängen.. Husse eller matte, Husse eller matte.

Tänk vad lite smärtstillande kan göra på en dag.
Vi får helt enkelt se hur morgondagen går. 😉

🌸  Sara

 

Annonser

4 thoughts on “Livet på Citodon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s