Bröllop i Kil

I lördags tutade vi iväg till Kil, det var äntligen dags för Bröllop för två otroligt fina människor som vi har runt oss! Gänget hade dock kört på med både golf, simning och fotboll sedan fredagen men vi fick snällt glida in där strax innan ceremonin pga. preggotillståndet som jag numera befinner mig i. (Skriver jag lite bittert…)

Så vi kommer dit, kastar på oss kläderna och jag inser att såhär finklädda är vi ju
aldrig. Vi måste ta kort på detta, helt enkelt ha bildbevis nästa gång någon
klagar på mina trasiga jeans och Chribbes shorts med ett slitet linne över.

Fotograferingen? Gick ungefär till såhär… 

Chribbe- Gstyle man! 
Jag –  För i helvete sluta nu! 
Chribbe – Såhär då!?


Chribbe – Sara upp nu så tar jag på dig! 
Jag – Kan jag stå såhär? Jag känner mig som en flodhäst.
Ska jag vara gulleblä å hålla handen på magen? Jessi dödar mig om
jag inte skickar över en bild på denna klänning… HUR GÖR MAN?! 


Jag – och en tillsammans nu! 

Chribbe – JamesBond, Kom igen nu sara! 
Jag – Men chribbe sluta jag orkar inte!! 

Jag – Han gör kaninöron på mig eller hur? 
Chribbe – hihihiihiih


Båda- ”Krystade leenden, ta bilden bara….!” 

img_9053

Vi avklarade någon slags fotografering där på campingen och åkte sedan vidare
mot kyrkan. Underbar vigsel, fina människor, skratt, god mat och en ny förkärlek
för det lilla området Kil och deras otroligt fina natur! Nästa sommar åker vi dit
med både unge och hundar – Sommar i Kil kan jag lätt rekommendera!

Hund? Spelar ingen roll HÄR kan du bo med fyrfotade!

Söndag var det dags för brunch innan hemgång och jag hann väl i princip sätta mig i
bilen innan en blandad kompott av smärta, hugg, bräningar och ryggont slog till
för att sedan snabbt släppa i magen. Att samtidigt försöka sitta med ett leende
framför människor under dessa stunder var en utmaning även för mig.
Pokerfejset var inte det bästa. Tillslut ringde jag vårdguiden som lite lätt fick fram
”Du måste till BB och jag rekommenderar dig att ringa 112. ”

Tror ni mannen min vart lite svettig där i bilen, i fucking Kil och vi ska köra
rally till närmsta sjukhus som ligger.. vart? Google vår bästa vän tog oss till Örebro,
och vi möttes av en tjej som bröt och jag förstod kanske var tredje ord. Ångesten.
Jag låg på sängen å grinade, hyperventilerade och Chribbe låg breve,
klappade mig på huvudet och letade pokemons… True story.
Jag ville ta mobilen och kasta in den i väggen. 

Efter det kom en annan läkare, jag hörde vad hon sa och hon inbringade något slags lugn som jag i min ångest hysteri verkligen behövde.. Hon slängde på två Hockeypuckar på min mage som mätte diverse saker och lämnade oss för att lämna över oss till en annan läkare.
Som inte heller pratade så att jag förstod! Jag grät och Chribbe översatte det läkarn sa. Misären. Alltså. Ångesten som var. I allt det här snyftade jag fram ”Jag saknar hundarna!!” För att sedan börja fulgrina igen.

Det vart ingen bebis denna gång. Han ska stanna där inne en stund till.
Jag har aldrig kramat om hundarna hårdare än när vi kom hem och sambon sover fortfarande med Brooklyn vid sin sida. ❤️ Vi är helt slut och jag med Alta vid min sida
smyger upp i skogen, plockar bär och njuter av att bara vara med denna älskade fluffboll. 


🌸  Sara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s