Skvaller, Skvaller, Skvaller

Då jag varken kan springa eller ens gå snabbt så försvåras ju hundträningen.
Längre promenader är också att glömma och försök inte komma
med några dumma idéer som att jag kan kasta mig upp
på cykeln och cykla med hundarna. Nej, all Fysträning står sambon för
gällande hundarna så får jag försöka underhålla tjejerna och mig själv
i mitt rastlösa jag så gott det går om dagarna.
Detta löser jag genom att vi varje dag numera: Skvallertränar.

Till er som inte vet är Skvallerträning en av de bästa sakerna man kan träna
med sin hund. Bör nästan klassas som grundläggande träning om du frågar mig.
Om något okänt kommer så är målet att hunden ska söka Din kontakt.
Lite såhär, En hund ploppar fram under din promenad och din hund väljer då
att ta kontakt med dig istället för att skita fullständigt i dig och springa fram
till denna okända hund. Hur löser du detta? Jo genom skvallerträning.
Eller som i vårt fall: Vi är ute med hundarna och kommer ut på en äng
för att hamna bland cirkus 20 hjortar, som alla springer åt var sitt håll.
Vilket hundarna då också gör när jag helst vill att de bara är kvar med oss.
Hur kan vi träna bort detta? Skvallerträning!

Skvaller, Skvaller, Skvaller.
Beröm med lek, godis och världens bästa leksaker.
Allt som hunden älskar och efter månaders träning bör du ha en bra grund
inom din skvallerträning och din hund kommer då börja ”skvallra.”
Världens bästa grej men absolut ingen snabb lösning. Det här tar tid.
Målet är att få sig en riktig jävla skvallerbytta!

Så det sysselsätter jag mig med om dagarna,
vissa dagar gör vi detta från hundgården, typ jag sitter på min filt på trallen
med en snarkandes amstaff och Alta ser en hare för att sedan vända och få godis
& beröm av mig. Detta konstanta tragglande av
”så fort det kommer något konstigt är matte bäst i världen” börjar ge resultat.
Som när den där hjorten ploppade fram 10 meter från oss med sina gigantiska horn.
Då valde Alta att söka min kontakt eller som när rådjuren plötsligt stod precis
bakom hundarna och de valde att trycka deras huvuden mot mina ben
få en klapp och en godis och fortsätta gå hemåt istället för att bry sig
om den där bambi som flåsade dom i nacken. De stunderna känns så otroligt bra,
då känner jag att vi tillsammans gör framsteg och att vi tillslut kommer
komma i mål med skvaller träningen kring i vårt fall, vilt.

Att vi när man kan börja ha hundarna lösa i skogen igen (koppeltvång)
och jag kan röra på mig igen (foglossningar) så kan vi börja gå alla rundor utan
att alltid, alltid ha de där extra ögonen i nacken, att jag då har två skvallerbyttor
som kan hojta till varje gång det dyker upp ett vildsvin eller hare i skogen
och att jag kan låta den där långlinan hänga ute i garaget med gott samvete.

Men fram till dess fortsätter vi traggla från hundgården, från den där stubben
vid åkern och från den där brunnen som man kan sitta på vid skogen.
Skvaller, skvaller, skvaller.. 🙂

DSC_0156DSC_0229

🌸 Sara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s