Är det nu jag kallar mig för Skribent?

Jag älskar att skriva. Att gömma mig bakom raderna och bjuda på skratt och tårar.
Att skriva har vart min väg att ventilera. För många år sedan var det ett av väldigt
många sätt att ventilera i det tysta, jag vågade inte berätta om hur jag mådde.
För vem skulle tro mig? Så jag skrev, jag skrev och skrev under dessa år med ångest
och min lilla väska som jag hade till vänner och bekanta. Med hunden vid min sida
och hästarnas mjuka mular tog jag mig igenom de jobbiga åren och jag vart vuxen.
Jag kunde skapa mig ett eget liv och bygga upp något som jag idag mår väldigt bra av.

Jag har fortsatt ty mig till djuren och arbetat väldigt mycket med mig själv
för att hitta något slags lugn och trygghet men jag har alltid,
alltid skrivit i privata filer, bloggar och like old style – papper och penna! 

Jag vet inte hur Ni läsare har hittat mig under åren och när jag tänker på
detta så blir jag fortfarande mållös över att ni väljer att läsa vad jag skriver om
och att fler och fler hittar hit. Att med er hjälp och stöttning så har mitt skrivande
fått utvecklas, samarbeten har byggts upp och projekten har idag en trygg
och fast plattform. Detta är inte pga. mig utan tack vare Er läsare.
Det vill jag verkligen tacka för. 

Häromdagen fick jag ett mail, ett mail som gav mig fjärilar i hela magen.
En dröm som blir sann och med skakande fingrar skriver jag nu ut att jag via
sidan Morrr.com kommer få en helt egen spalt där jag kommer skriva krönikor.
Jag kommer alltså vara skribent inom hund. 
Om jag inte var preggo
skulle jag dra ihop en hel kanna sangria och studsa
runt i någon slags segerdans
med Alta vid min sida! Nu blir det istället
en stor kopp kaffe och med armarna
rakt upp i luften skriker jag glatt
”HELL YEAAAH” från soffan här hemma
med en sovandes Brooklyn vid min sida.

Så tack för allt, det är med stor ödmjukhet och ära som jag tackar
Ja till denna möjlighet och går in i ett samarbete med Morrr.com

mys

🌸 Sara

Annonser

4 thoughts on “Är det nu jag kallar mig för Skribent?

  1. Grattis!
    Känner igen skrivandet som mer el mindre ”egenterapi”. Men även i glada stunder givetvis.
    Min blogg har nästan dött torkdöden men det beror nog på att jag mycket använda den för att skriva ner en del när herr A var som jobbigast. Numer fungerar han rätt bar o då blir mindre skrivet. Småtrist på sätt o vis men det får vara tills jag ev får lust igen.
    Lycka till, det där kommer att bli bra!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s