Lydnad med hoppande malamute

Vi börjar äntligen efter månaders träning få kontroll över momentet Fot.
Inte riktigt i hamn, men kontroll. Vi kan gå över halva ridbanan, stanna,
Vända åt både höger och vänster. Kommando ligg och gå ensam ner över
ridbanan för att sedan få in henne på vänster sida igen.

Självklart pratar jag om vår älskade Alaskan Malamute; Alta.

Det här gott Folk trodde jag aldrig att jag skulle lyckas med.
Både jag och Chribbe har tragglat dessa kommandon i månader.
”Skrev hon månader?” Ja true story. I detta fall kan man se på saken ut två perspektiv,
man kan tycka vi är grymt duktiga som vägrar ge upp lydnadsmomenten med denna Malamute tjej eller så kan man tycka att vi är dumma i huvudet som vägrar inse att
hon är en polarhund som ja, har noll intresse av det vi försöker göra.
Men skam den som ger sig! Med förväntan och positiv förstärkning
kommer man lång oavsett ras! 

Så idag lyckades jag få henne att göra alla dessa moment och jag ser hur hon
faktiskt börjar få upp ett genuint intresse för det vi gör, kanske för att hon
börjar förstå och säg vad man vill om dessa hundar men när det klickar till
i deras huvuden och de får upp intresset.. Ja då finns det inget stopp!
Och då menar jag verkligen inget stopp. det har gått så långt så när hon inte riktigt förstår, när jag rent ut sagt inte är tydlig, eller snabb eller bara as tråkig och inte ger henne godiset eller leksaken som vi belönar med… Då blir Alta en känguru. 
Hon hoppar och studsar som aldrig förr, rakt upp i ansiktet.
Sist hon gjorde detta ordentligt, så att jag såg stjärnor falla, spräckte hon hela min läpp
och tandköttet, det var då jag spottade blod över halva ridbanan och var nära på att lämna henne hos grannen en dag eller två. Jag var inte helt nöjd över hennes studsande faktiskt. 

För att undvika detta då det allvarligt talat gjorde rätt ont går jag numera som en stel gubbe, på min vakt efter en nockning och när den där kängurun Alta hoppar i frustration, exhaltering eller ren djävulskap har jag börjat med mina egna karate-ninja-hopp
där jag 9 av 10 gånger udviker dessa smällar. Så Idag fick jag bara två smällar i ansiktet.
En liten reva över kinden och en situation där hon fick med min halsduk så att jag
hade en stund då jag funderade lite över hur mycket vi faktskt underskattar
det vi inte skulle överleva utan; Syret.

Så när vi väl hade gjort alla de moment som kvällens träningspass var utsatt för,
Alta låg i snön och vilade och jag stod bredbent breve, andfått och lite halft sönderslagen.. Så insåg jag att vi faktiskt har kommit så himla långt i vår träning. att hon faktiskt börjar bli grymt jävla bra. För vet ni hon är intresserad, hon är så taggad så att hon inte kan dämpa sina känguru ben och hon vill jobba. Att vi har tragglat så länge som vi har gjort är för att hon inte har vart intresserad, vi har fått bygga upp en förväntan och glädje i momenten som vi tränat på och även om jag blir lite halft mörbultad efter varje gång så
kan det nog vara såhär (ett tag inte för alltid) så att hon behåller intresset.

Så där andfådd och mörbultad på ridbanan med en Malamute-hulligan
i snön vart jag plötsligt väldigt glad och stolt över min 70 cm höga känguru.

För du driver mig till vansinne vissa dagar men herregud,
inte en dag utan dig Alta. ❤

FullSizeRender

 

🌸 Sara

Annonser

2 thoughts on “Lydnad med hoppande malamute

  1. Men gud vad fin hon är! Har nog inte riktigt kikat på henne tidigare, men här på rygg ser hon ju jättetjusig ut!
    Och grattis till att tragglet äntligen fastnat och att hon gillar det! Låter ju superkul! Mindre kul med spräckta läppar och syrekämpande, men ändå! ^^

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s