Att komma hem som en annan bonde.

Jag och min kära sambo är väldigt olika. Jag vill tro att våra olikigheter får oss båda ner på jorden en aning och att vi kompletterar varann, låt mig leva i denna bubbla.
Och att han behöver byta ut sin bil är något som vi pratat om länge, det var en tidsfråga innan denna skulle ramla ihop. Och precis som jag sagt, (har alltid rätt..!) så ramlade skiten ihop helt i fredags och det här med att kolla bil i lugn och ro vart plötsligt något extremt panikartat. Närmsta buss som vi har är 6 km bort och går typ en gång i timmen. Vi är helt körda utan bil. Enkelt.

Så där stod vi i de olika bilhandlarbutikerna och ärligt, jag tyckte synd om vår omgivning. För att ni ska förstå så ska jag dra en parallel.

Jag kan vara något av en dramaqueen, snubblar jag och slår i knät så ska alla höra det. För helvete, det gör ju ont. Chribbe tycker att man ska hålla käften och bita ihop. Sann jävla Norrläning. På sin höjd en liten suck och en svordom. Sen kör man igen.

För några veckor sedan plockade vi svamp ute i skogen. medans jag höll på och plockade nere i det höga gräset vart jag biten. Så där står jag i skogen.. ”Baby jag har blivit biten! Hela min arm domnar bort, helvete baby jag är rädd, det gör ont, jag känner inte min arm!!!” Chribbe: ”Men sluuuuta nu, Lägg av nu är du bara löjlig!” Jag bet ihop sådär tjejigt med tårar i ögonen.
En vecka senare kom vi fram till att jag blivit ormbiten pga. bitmärkerna på armen..
Svaret från Chribbes sida ”Ååh fan, helvete du vart ju ormbiten! Fy fan!”
Ni alla förstår nog blicken han fick av mig, hatblicken gånger tusen sen kom hela redogörelsen som bara vi tjejer kan dra, ”Du ska alltid bla bla bla” i sådär hög känslig falsett. Vårt förhållande i ett nötskal, jag är en tönt och sen när han inser så var det lite synd om mig iallafall, dagar/veckor senare.. Som att det hjälper! Jag vill ha medlidande och försåelse på stört, annars får det vara! 

Så idag stod vi där och kollade Suvvar, insåg att bagageutrymmet var stort nog för en liten pudel. Tyvärr har vi två stora hundar och antagligen kommer det säkert finnas någon mer hund i hemmet inom närmsta åren. Och det där lilla går inte.
Så han traskar fram till en ”större suv” Läs; En jävla lastbil! Jag svarar med attityden, aldrig! Jag erkänner, jag kommer köra in i allt. ALLT och jag kommer inte ens se vart jag kör för att jag är så jävla kort så det kommer aldrig gå.

Vad säger han? Jo, ”Sluuta nu, det är ju bara att köra vad är ditt problem?!” Sådär med sin norrlänska dialekt som han bara lägger till när han blir sådär irriterad.
Så där stod vi och tjafsade om denna gigantiska jävla bil som en annan skulle behöva stege för att komma in i och tillslut så satte vi oss i en jävla volvo v70.
En bonde bil. Ja, en jävla bonde bil. Alla bönder har en. 

Efter lite mer argumentation så bestämde vi oss för att mötas på mitten.
Det blir ingen bil som jag får klättra in i, och det blir inte en liten suv som hundarna inte får plats i. Det blir en bondebil, hundarna får plats och de dagar som jag inte vill leka bondefru så kan jag ta min egna lilla pärla på en åk tur.

Även om jag inser att vi numera klassas som lantisar på riktigt så erkänner jag att det är riktigt skönt att äntligen ha en bil som vi kan använda till det mesta här ute, och att slippa knöla in båda hundarna i min lilla Seat när jag ska ut och träna haha.
Nu kan man komma till bruksklubben med gott samvete över att hundarna faktiskt får plats i bilen som vi har.. 🙂

1379703_10151783243247423_1914400775_n

Annonser

One thought on “Att komma hem som en annan bonde.

  1. Pingback: Det här med bilar | Passout!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s