När dygnet har för lite timmar

I vanliga fall när jag är gräsänka slår jag på stort, det är sangria, vänner å sena kvällar. Alltid trevligt att ha huset för sig själv. De som säger annat ljuger! Men efter förra helgen när jag spydde som en gris och en vecka med långa dagar, vänner å knappt en kväll med hundarna så känner jag bara… Nä.

Jag ska vara själv. Jag ska träna hundar, gå långa mysiga promenader i skogen, en kaffe i solen och ut och rida dressyr med hästen. Bara vara med de fyrfotade. 

Jag får ofta frågan ”Hur hinner du?! Hur hinner du ha två hundar, häst, jobba som du gör, huset och sambo?! Hur?!” .. Jag är inte själv. I mitt självupptagna, självständiga ego måste jag erkänna att första gången i mitt liv är jag verkligen inte själv. Jag skulle aldrig kunna driva detta liv själv utan att falla ihop i en trasig hög. Tro mig jag har försökt och så många gånger som jag ramlat ihop.. Han hjälper mig. Han tränar hundar när jag inte hinner, han snickrar där hemma och avlastar i allt tillåmed stallet när det krisar(!) Han lagar mat när jag inte hinner och han matar katten när jag jobbar över. Han hämtar hundarna på dagis och även att han bara blev inslängd i detta liv så pusslar han så att allt går ihop. Så nej jag hinner inte. Han gör så att jag hinner.

Och tack för det. Det är skönt att ärligt kunna säga att jag inte behöver klara av allt själv. Utan att jag har just han som jag inte kan se en vardag utan. 

Världens bästa Chribbe! 💕

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s