3 år utan dig

3 år sedan du somnade in.. 3 år sedan allt det där hemska hände.
ibland undrar jag om jag någonsin kommer kunna komma över de dagarna?
Allting förändrades efter det, det är som att en bit av mig skars ut, maldes ner i bitar
och det går bara inte pussla ihop den där trasiga biten. Det var så jävla hemskt.. 

Men för att man inte ska chrasha helt igen försöker jag fokusera på alla de åren
som jag hade med henne innan det där hände den 27e juni 2012.

Jag hade en underbar bodercollie, som alltid sa godnatt genom att hoppa upp på sin egna puff vid sängen,
vifftade på svansen och gjorde det där ljudet. Alltid, varje kväll.
Som låg och viftade på svansen så fort man vaknat.. Som alltid, alltid var vid min sida.
Som tyckte att staffarna var sjukt jobbiga och som älskade katterna. Hon som kunde
alla kommandon och lite till, hon som älskade att köra lydnad och Freestyle på framsidan av tomten.
Hon som jagade fåglar och sprang som aldrig förr över åkrarna.. Hon som var med alla åren som
jag höll på med travet, oavsett tränings säsong så sprang hon efter sulkyn, lycklig som aldrig förr.

Hon vaktade mig och skulle offra sig själv för att skydda mig, i alla lägen..
Hon var den som inte släppte in människor som jag inte hade godkänt, hon var den som
kastade bollar på mig när jag inte lekte med mig, hon var också den som visste när jag fick nog,
med en enda blick.. 

Hon var den som fick mig att gå upp om mornarna, åka till jobbet och kämpa mig igenom de värsta åren av mitt liv..
Hon tvingade mig att överleva och när det var som värst så kom hon och borrade in sitt huvud i min famn,
jag kan än idag komma ihåg känslan av hennes päls mellan mina fingrar, hennes lukt och hur lugn hon fick mig att bli…

Det finns så otroligt mycket att berätta om denna hund, om vårt samspel och varför jag alltid tjatar om att hon var min ängel.
men bara av dessa rader rinner tårarna som aldrig förr.. Kommer det sluta göra såhär ont någon gång?
Det värsta är att det spelar ingen roll hur arg jag är, vad jag gör eller säger, det spelar inte ens någon roll om den andra hunden lever eller inte, hon kommer inte tillbaka. Ingenting ändras. Hon är borta och livet går vidare..
Men fast det har gått tre år, tre jävla år så saknar jag henne lika mycket.
Jag är lika jävla ledsen och det gör lika jävla ont som då.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s