pendeln 

Jag har glömt bort hur det är. Hur hemskt det faktiskt kan va att åka kommunalt. För jag lurade nog mig själv förut när Brooklyn alltid åkte med mig för då lät alla människor oss vara. 

Sen att amstaffen är världens snällaste är en annan sak. Jag fick alltid sitta i fred. Tack för den älskade hund.

Så nu får man en chock när jag åker utan hunden. Det är väskor som slängs i ansiktet, en tant sitter i denna stund å bläddrar i sin tidning.. Och slår i mig varje gång hon bläddrar.  Det här med var sin stol verkar inte finnas, här sätter vi oss på dig eller iallafall tar halva din plats.. I rusningstrafik tycker folk att de absolut behöver en extra plats för som väska eller sin kattbur(?) (folket det händer nu i denna stund, typ live, ljuger inte)

Alltså ibland blir jag rädd för Sthlm. Folket, betee er! Sitt ner, var tyst å vänta tills du ska av, och ner med fötterna från Sätet ”grabbarna” 40 + ..

Allvarligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s