Att dra på villt

Att få vakna av soluppgången tittar in genom sovrumsfönstret på semestern är nog en av de sakerna jag uppskattar mest nu under ledigheten, det är så jävla häftigt att i det lugnet som är här ute på landet så ligger jag under duntäcket och vaknar till just soluppgången, när alla djur och sambo sover djupt och det är ingen stress, jag kan bara.. vara.

Den känslan hade jag förträngt där någonstans under de 6 åren med konstant jobb
och kaos. Det är helt jävla underbart.

Så efter ännu en morgon av denna vardagslyx så släpade jag iväg både hundar och sambo till stallet, ut på en barbacka ritt i skogen. Så för första gången fick Alta gå lös när jag red och allt gick så bra, inte en enda gång sprang hon fram till hästen och hon lyssnade på de få kommandon jag gav från hästryggen. En riktigt bra början helt enkelt!

Så händer det som bara inte får hända, Brookie ställer sig och markerar ut ett spår,
Alta ger Brookie en blick och drar ut i skogen, med nosen på backen och spårar iväg som en galning. Jag som ser allt detta kände bara, ”Helvetes jävla skit(!) Nu får vi börja om med inkallningen, jävla Brookie som är så grymt jävla duktig på att spåra…”

Chribbe visslar en gång, ovetandes om vad som just skedde och Alta bryter direkt,
vänder och springer snällt fram till Husse.
Och där satt jag.. Helt mållös, helt i chock. Min kära sambo, Han som aldrig haft djur innan, Han som tog katten till veterinär och bad katten att sitta ner på veterinärsbänken som en jävla hund.. (Läs: väldigt ovan vid djur) Han fick för det första en unghund att bryta spårandet, mitt i spårandet(!!) Och inte bara det, utan han bröt blockeringen hos en Alaskan Malamute, när hon drog på vilt!!

Så där satt jag och glodde på denna man som tydligen är min sambo..
Jag förstod ingenting och han traskade på i snön som att inget hade hänt..
Om han bara skulle veta vad han nyss åstadkom..

Annonser