Kommunaltrafiken med Hund

Det här med att ha hund och ständigt åka kommunalt är något som måste tränas in.
Det går inte att tro att hunden sin bara förstår det här med alla tusen lukter av människor,
kaffe, rök, svett.. ja rubbet ska vara.. normalt? Inte heller alla hundra människor
som spinger förbi en eller dessa tåg och bussar. Nej nej, detta tränas så klart in.
Och när detta sitter fungerar det klockrent.

Men det finns ett problem som jag nog aldrig kommer komma ifrån..
Människor. Människor som ständigt tar sig friheter.
Vad lär man alla barn? Man frågar innan man klappar på hunden.
Är detta något som försvinner så fort man blir myndig?
För jag har svårt att tro att de som jag träffar på (DAGLIGEN) är enstaka undantag.

För gott folk det finns två typer av människor som tror att detta beteende är okey
(Iallfall för oss muskelhundsägare)

Typ 1. Vi som hatar hundraserna

Då är det tydligen helt okey att tränga sig in så att man hamnar precis breve hunden för att sedan kolla på hunden med avsmak, samma min till mig för att sedan halft skrika ut ”är det en sån där MÖRDARHUND?!” Eller klassikern.. ”Kommer den där JÄVLA kamphunden bita mig nu eller?.. va?..va..? VA?!” i Vissa fall har jag tillochmed vart med om folk som på riktigt gör konstiga utfall från deras säten mot hunden för att ”triggaa” igång henne till ett ”utfall”..

Här kommer mitt hat fram. Men istället för att seriöst fråga om personen i fråga vill få en smäll så hanterar man detta med ignorera och fortsätta sitta på samma plats med min hund
(som råkar vara fruktansvärt snäll och rör inte en min i dessa situationer) Självklart..
det brister för mig med, jag erkänner.. men då är det inte hunden som är elak utan tyvärr..Jag..


Typ 2. De som Älskar dessa raser

Då är det helt okey att utan att fråga börja klappa.. och klappa.. och klappa..
Pussa och klappa.. Sätta sig ner på marken, perrongen eller varför inte på pendelgolvet och..
klappa .. klappa lite mer.. (Med sorgsna ögon fråga mig VARFÖR hunden inte blir gladare när de klappar?) ”Är hon deprimerad??!” Nej kära okända människa hon är bara jävligt less på alla okända personer som ska klappa ihjäl henne eller skrika ihjäl henne, hon vill nog precis som jag åka hem och ströva runt på landet där grannen endast består av Hjortfamiljen som leker på åkern

Men såhär är det när man råkar äga en ras av denna hund.
Vi måste stå ut. Vi måste le och Vi måste svara på alla frågor,
vi MÅSTE alltid bemöta människor.

Vet ni. Jag är också trött när jag åker hem. Om jag sitter och läser eller lyssnar på musik
så kanske jag inte vill prata med er eller Oj, pratar jag i telefon vill jag inte bli störd.
Jag är precis som ni en människa som inte alltid kan vara på topp och jag tycker det är min allmänna rätt att kunna ta pendeltåget till jobbet utan att (som idag) behöva lyssna på en
påtänd kille i 40 jävla minuter samtidigt som han sitter på golvet och klappar..å klappar..
å klappar på min hund som inte vill något annat än att komma hem till en värld utan människor..

Regler till hur man hanterar hundar och hundägare på pendeltåg.

1. Har du åsikter? Det skiter jag i, Ta det med dina bekanta inte med mig.
2. Älskar du hundar och vill klappa? Kul, men fråga först.
3. Om du bär på något slags hat mot unga människor som gärna har utländskt påbrå
som råkar ha en ras av denna hund, sök hjälp förstör inte min dag för att du är labil.
4. Sitter jag med annat, låt mig vara.

Tack hej /Bitter tjej.

Annonser