Mot alla odds

På senaste har jag verkligen suckat å stönat över latheten som min hund tillämpar i livet. Att hon aldrig vill göra något alls förutom att mysa. Jag stod tillåmed och beklagade mig nere i stallet, söta snälla men laaata Brookie lixom. ”Hon vill inte springa, nej, nej, bara sova å mysa” sa hejdå till stalltjerna och tog ut Brookie på sista svängen.

Ute på rakan körde stalltjerna förbi i deras bil och jag släppte Brookie.
Lata Brookie som springer tre meter å lunkar fem. Men nej, inte ikväll tydligen. Hon satte full jävla kareta efter bilen, upp breve å sprang för glatta livet. Dottern som övningskörde måste ha blivit livrädd och mamman undrade nog vilken stor jubelidiot jag måste vara som inte har koll på min ”lata hund”. Efter några desperata ignorerade skrik från min sida kände jag bara att jävla hund spring tills du dör eller blir snuddad av däcket..

Allt gick tur nog bra och Brookie kom tillbaka glatt och stolt.. Jag stod där som ett fån å undrade vad fan som hände i hennes fem åriga skalle..
Hon kanske inte är lat, hon kanske bara råkar vara så sjukt jävla smart så att hon har lurat oss alla och lever det ultimata hundlivet för att sedan droppa bomben ”jag har visst mer energi än du någonsin skådat, schäfer släng dig i väggen här kommer en amstaff!” Wtf ?!

.. Jag vette fan men nu blir det nog långlina på ett tag framöver tills jag vet att ”jaga bilar” beteendet aldrig mer uppstår.

#hur man chockar sin ägare.

Annonser