Brooklyn

För lite mer än ett och halvt år sen fick jag samtalet,
”Hon kommer bli bra du kan nog få hem henne imorgon redan.”
Så jag skurade blod i timmar, tvättade alla bloddränkta gardiner i klorin och förberedde
hemmet med tanken att när hon kom hem skulle all lukt vara borta och rehabiliteringen skulle bli den bästa.. Jag fick aldrig hem henne, hon dog i våra armar istället.

Så när vi klev in hos veterinären i onsdagskväll och veterinären sa att det var akut,
operationen skulle ske redan i natt..  Trodde jag aldrig att jag skulle få hem Brooklyn.
Jag trodde att hon skulle dö på deras bord under natten. Och om inte det skulle hända så skulle hon dö dagen efter för att kroppen inte skulle klara av det stora ingreppet som det faktiskt var. Så dagen efter åkte jag till jobbet utan henne vid min sida.
Hennes bädd skrek tomt med bollen vid sidan av bädden.
I mitt huvud fanns endast en sak.
Vänj dig. Nu är det slut med hundar i ditt liv. Bli helt enkelt bara van.
Livet har sin gång, bit ihop och gå vidare.

Men jag fick hämta henne och hon lever.
Hon klarade sig med minst sagt änglavakt.
Och det är stunder som denna som man verkligen blir genuint tacksam
för att man får lite mer tid med sin följeslagare. Livet är skört och det kan vända fort.

Så nu sitter vi här, nerbäddade i soffan framför brasan, en bra film och bara njuter
av att livet inte gav oss ännu en käftsmäll. Det får helt enkelt vara bra en stund till.
Och det är jag jävligt tacksam för.

548885_10151634441992423_338503082_n

Annonser