Bruksklubben

När vi klev ut ur bilen igår och tog första stegen in på bruksklubben
så kändes det verkligen jätte konstigt. För på just den bruksklubben
brukade jag alltid stå med Amy. Dag in, dag ut. Timmar som inte går att räkna ihop. 
Och varje gång kopplet åkte av på min fina bordercollie så studsade hon vid min sida
och sökte kontakt. Och att sedan ställa sig mitt på bruksklubben och säga
det magiska ordet.. För att sedan se hur ens hund drar av hinder efter hinder
med ett enda kommando.

Jag trodde inte jag kunde sätta min fot där igen faktiskt.
Men jag gjorde det.

Jag hade min  klippa vid min sida som gjorde ett fantastiskt jobb.
Lite plattsättning, kontakt och för första gången, balanshinder!
Ja okey.. klumpig som min hund är så ramlade hon ner mellan ribborna några gånger..
Men det var bara att gå påt igen! Så efter några gånger så satt det.

Så det var en milstolpe för både mig och hunden.
Jag lyckades ta mig förbi en träningstimma på just klubben som för mig endast symboliserar min finaste Amy. Och min hund fick sig en riktig träningsrunda
utan att stanna missnöjd som få, hon ville jobba! Vilket för mig är sjukt stort.

Bruksklubben Brookie 1

Annonser