Flashback

en månad kvar var det och jag fick panik. Det kunde inte vara allt. Det måste finnas mer än vad det var.
Så jag flydde. Precis som fyra år tidigare.

Och den morgonen när jag insåg att detta var inte planen, smyger upp, plockar allt och innan jag tog det där sista steget ut ur dörren så hejdade jag mig. För jag måste sluta fly och även om jag idag önskar att jag bara tog det där steget ut ur allt det där så måste jag erkänna att jag just i den stunden gjorde ett bra val.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s