Lite kärlek sådär

Det finns faktiskt bara en människa som jag har sån sjuk äcklig respekt för,
gränsen mellan respekt och rädsla är sjukt nära, hon är den enda som kan
få ner mig på jorden, utan tjaffs.. som kan ge mig den där mentala käftsmällen
som vi alla behöver ibland, den som får mig att sluta bete mig som ett tappat
retard emellanåt. Antagligen för att hon känner mig innan och utan,
för det är ju också hon som jag mår som bäst med.

Men dom gångerna jag vet att nu jävlar lilla Sara, nu har du klantat dig riktigt mycket.
Då blir jag så sjukt nojig så jag vågar knappt svara när människan ringer,
Men om jag inte svarar så vet jag ju att hon kommer komma i 180 oavsett vad jag är
och ge mig en liten avhyling. Då känner jag mig som en femåring och skäms
så in i helvete.
True story! Ärligt, Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra
utan Mickis. Snart 10 års vänskap och jag släpper aldrig någonsin denna tjej.

Som förra julen när Jonas farmor åkte in akut och han åkte såklart dit, och jag bröt ihop totalt för jag trodde verkligen att jag skulle få vara själv på julen, och att allt bara skulle
vara som vilken annan dag och det ville jag fan inte, jag ville ha en ”riktig jul”
Så jag ringde dig såklart och bölade som en gris, la på och en halvtimma senare ser
jag bara hur det kör in en bil på infarten och ut kommer du och Petra.
Jag fick en jävligt bra jul det året. Och det var tack vare Dig.

Och snart så bor vi tillsammans igen, och det kommer bli helt awsome.
Ser verkligen fram emot att få bo med min finaste igen,
Allt blir bara lite bättre med dig. Systeryster lämna mig aldrig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s